Sommar utan alkohol

Förra sommaren bestämde sig Sanna Waxin och Elin Hammarberg för att göra ett socialt experiment. Nämligen att vara nyktra under maj, juni och juli. Det föll så väl ut att de gjorde om det sommaren 2011, och de har en blogg där de skriver om projektet. Jag bestämde mig för att ställa några frågor till dem, om grejen med nykterhet, om bemötandet från omgivningen och vad de lärt sig av experimentet.


Hur fick ni idén till projektet Vått och Torrt?
Under våren 2010 slog det oss att i princip alla sociala sammanhang vi befann oss i inkluderade alkohol. Eftersom vi inte direkt har någon uttalad hobby så brukar vi roa oss med att hänga med så mycket andra människor som möjligt. Vi går kanske på en spelning på tisdagen, aw:ar på onsdagen, tar något glas vin till middagen på fredagen och går ut på lördagen. Utan att ens reflektera över det har vi fått i oss alkohol fyra dagar på en vecka. För man förväntas dricka alkohol i de flesta sociala sammanhang. Alkohol fyra av sju dagar per vecka uppfattas av vissa som en herrans massa medan det var en vanlig arbetsvecka för oss och de allra flesta omkring oss.
Vi frågade sedan oss själva varför vi egentligen drack. Vi var helt övertygade om att vi kunde ha lika kul utan att dricka. Var det då för att vi accepterat det faktum att alkohol var en sån självklar del av allt socialt och drack slentrainmässigt? Här började vi fundera över vad som skulle hända om vi fortsatte att vara på samma sorts ställen, med samma människor och göra samma saker – fast utan just alkohol. Vi hade till slut tusen frågor vi ville få svar på, både allvarliga och mer oseriösa.
När vi sedan började berätta för folk att vi funderade på att vara nyktra ett tag och såg panik och avsky i de flestas ögon så bestämde vi oss. Envisa tävlingsmänniskor som vi är blev vi snarare peppade när folk började sätta pengar på att vi skulle misslyckas redan första helgen. När alla förklarade hur torra vi skulle bli och hur tråkigt vi skulle ha var vi fast beslutna att se till att det blev tvärt om. Det sociala experimentet spikades och vi tyckte 90 sommardagar lät som en rimlig period.
Hur funkade det att festa nykter, var det verkligen kul?
Första veckan var lite märklig. Vi testade fortfarande vilka ’bortförklaringar’ som ’funkade’ och var lite ovana vid att vara nyktra när alla andra inte var det. Vi insåg snabbt att det finns inget som kan ses som en rimlig anledning att inte dricka förutom om man var gravid eller nykter alkoholist. Man kan man ställa bilen, ta en extra Ipren om man jobbar tidigt dagen efter och det är egentligen inte farligt med kombinationen alkohol/penicillin.
Vi förstod efter första kvällen att det viktigaste för att få en bra nykter kväll var vår egen inställning. Tycker man synd om sig själv för att man inte ’får’ dricka lägger man krokben för sig själv på en gång. Man måste förlika sig med tanken att det är man själv som bygger en bra kväll, man kan inte luta sig tillbaka mot att alkoholen ’gör det roligt’. För oss blev det även viktigt att hitta det som vi kunde låta ta alkoholens plats, det var ganska enkelt att inse vad. Vi har alltid gillat musik men under de här två nyktra somrarna har vi verkligen insett hur mycket, en bra låt kan få oss att gå från halvsovande till att stå och hoppa på ett bord på en millisekund.
Generellt så är vi själva ganska bra på att se till att både vi och de omkring oss har kul och är inte direkt rädda för att bjuda på oss själva. Ibland kunde man nästan känna att det var skönt att få genomföra alla märkliga upptåg vi får för oss när alla vet att vi är spiknyktra. Det var dock alltid enklare att vara två. De runt omkring hetsade oss inte lika mycket att dricka och vi hade varandra när klockan slog fylleslag.
Vad var det bästa med att vara nykter?
Friheten. Eftersom vi lätt blir uttråkade och hela tiden vill göra nya saker var det helt fantastiskt att mitt i natten kunna byta stad. Att göra av med mindre pengar, kunna ta sig varsomhelst närsomhelst eller bara vakna upp på morgonen och må bra istället för att behöva fundera över när man är tillräckligt återställd för att kunna köra bil är ett par plus. Vi hade inte kunnat göra så mycket som vi gjort under de två senaste somrarna om vi inte varit nyktra. Mer tid än man tror frigörs automatiskt om man tar bort alkoholen ur alla ekvationer.
Vad var största nackdelen?
Den största nackdelen var nog bemötandet vi fick. Både av folk vi känner och folk vi inte känner. I somras deltog vi i IQ’s seminarium under Almedalen. Precis innan vi skulle börja fick vi ett rått hånskratt och ett extremt sarkastiskt ’men oj, 90 dagar nykter. Det måste ju ha varit ooooeeerhööört svårt. Det finns nog verkligen en historia att berätta där.’ av en medelålders man. Kom på mig själv med att hoppas han inte har barn i åldern 16-25. För barnens skull. Har även funderat över vad det var han blev så provocerad av. Det känns som att en så stark reaktion måste ha en förklaring.
Vuxna i allmänhet tog inte oss eller vårt experiment på något större allvar alls. Tror att det stört oss av den enkla anledningen att de inte verkar förstå problematiken. För att de glömt hur det var när de var unga eller för att det inte var på samma sätt då? Jag är osäker på om det här bara är en uppfattning som jag har av den generationen eller om det faktiskt är så men det känns som att de som nu är i åldrarna 35-55 är de som gör att vi alla kanske måste inse att en alkoholist inte nödvändigtvis är en farbror i trasiga kläder på en bänk som ingen vill kännas vid, utan så mycket mer. Att alkoholismen finns överallt omkring oss i mängder av olika skepnader. Om den tesen stämmer är det inte så konstigt att alkoholkonsumtionen idag minskar bland unga – för de förstår det av att ha sett de negativa sidorna på nära håll och ser därför på alkohol på ett annat sätt redan nu. (om att unga dricker allt mindre, resultat av undersökning gjord av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning)
Annat att säga om själva bemötandet?
Förra året var de flesta väldigt negativt inställda. Flera stycken frågade rakt ut varför vi skulle ’förstöra hela sommaren’. Som om det var alkoholen som var själva sommaren och allt positivt den för med sig. En liten skara ställde nyfikna frågor men resten ifrågasatte precis allt. I år har vi fått en större del positivt bemötande – det finns folk som berättar att de blivit inspirerade, att de själva testat att gå ut nyktra, att de tänker efter på ett sätt de inte gjort tidigare. Vissa säger att de tänkt att om vi kan ha lika kul utan alkohol så kan väl de också! Oavsett om det är för att de blivit inspirerade av oss eller inte tycker vi att det är hur kul som helst med folk som provar på det. Om inte annat så för att omväxling förnöjer.
Varför tror ni att folk blev provocerade av er nykterhet?
Vi funderade en del själva men kom aldrig riktigt fram till något. Vi började fråga folk men fick egentligen inga raka svar då heller. Det är nog här det märks tydligast att alkohol faktiskt fortfarande är tabu. När ingen kan ge några raka svar. Jag tycker Mårten Andersson sa det väldigt bra i Nyhetsmorgon (några minuter in på detta klipp) i somras. Han menade att man känner sig hotad om någon annan inte dricker eftersom man själv får dåligt samvete. Om man är med någon som inte dricker så kan man själv inte njuta lika mycket av det där vinglaset som man hade gjort utan det dåliga samvetet. Tror det kan sammanfatta problemet ganska väl.
Vi var nog inte riktigt beredda på bemötandet vi fick. Vi gjorde ju det här för vår egen skull för att vi var nyfikna. Vi har aldrig dömt någon som dricker eller försökt tvinga på vårt experiment på någon annan. Därför blev vi oerhört förvånade över att det här både uppmärksammades så mycket som det faktiskt gjort (ett 40-tal intervjuer i tidningar, radio och tv var inte direkt vad vi hade räknat med) men också för att det upprört så många.
Varför tror ni att det är så viktigt i Sverige att man dricker lagom, inte för mycket, inte för lite?
Här är vi väldigt kluvna. Bara det faktum att det finns någon som är nykter där andra är fulla stör som sagt balansen för de som dricker. På en väns födelsedagsfest förra sommaren fick vi i början av kvällen på fullaste allvar en kommentar om att vi förstörde festen genom att vara nyktra. (I slutet av kvällen kom samma person fram och förklarade att han tyckte vi var roligast på stället.) Oavsett om man dricker för mycket eller för lite så sticker man ut. Det verkar som det är pinsamt att inte kunna hantera spriten men samtidigt töntigt att hålla sig borta från den. När det gäller alkohol och så mycket annat ska man helst inte sticka ut utan göra som alla andra. I dagsläget så betyder det att man dricker men att man inte gör det på en parkbänk. Skulle gärna vilja kunna utveckla detta svar men i dagsläget är det mest spretiga tankar åt alla håll och kanter med fler frågor än svar.
Här kan du läsa mer om alkohol och nykterhet. Missa inte kommentarerna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

26 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Ulrika says:

    Min syster är 43 år och har aldrig druckit en droppe alkohol. Hon är rolig, smart, duktig etc. men detta med alkoholen är något som många fokuserar på i alla fall. ”Varför vill du inte dricka? Du kan väl smaka bara lite i alla fall?” Och detta av vuxna människor- vi pratar inte om tonåringar! Jag tror andra känner sig hotade- hon sticker ut från normen helt enkelt. ”Varför vill hon visa sig märkvärdig för?” tror jag att många tänker. Egentligen borde det ju inte vara konstigare än att tacka nej till någon annan dryck ”Nej tack jag vill inte ha apelsinjuice”….

    • Elin says:

      Hej Ulrika!
      Måste bara fråga, har det alltid varit så för henne? Att hon blivit så ifrågasatt menar jag. Otroligt imponerande att hon lyckats hålla fast vid det isåfall!
      Just det där ’ni kan väl dricka lite iallafall’ var ständigt återkommande för oss också. Förstod aldrig vad andras vinning i att vi skulle ta en klunk istället för ingen klunk skulle vara men intressant är det..

      • Men är det inte intressant ändå att det anses vara imponerande att avstå? Alltså inte en diss av din kommentar, jag skulle ha kunnat säga det själv…

        • Elin says:

          Ingen fara 🙂 jag tror att det jag menar är att det är imponerande att hon struntat i alla andra och valt att fortsätta vara nykter – trots att frågorna/ifrågasättandet och kommentarerna uppenbarligen hela tiden dykt upp. Det krävs en del styrka och vilja för att inte bara ge med sig någon gång. Huruvida själva faktumet nykter/inte nykter ska betraktas som något ’duktigt’ eller imponerande; jag håller med dig, det borde inte ligga någon värdering i det.

          • Ulrika says:

            Min syrra är bland de envisaste människor jag känner och låter sig inte påverkas av sådant 😉 och just den egenskapen kan jag visst tycka är imponerande 🙂

      • Ulrika says:

        Ja det har nog alltid varit så att hon blivit ifrågasatt! Vi har pratat om det och hennes förklaring är dubbel: 1) hon har sedan hon var barn alltid tyckt att fulla människor är ”läskiga”, blivit skrämd av att de agerar på ett helt annat och oförutbart sätt än annars! 2) Hon tycker att alkohol luktar så fruktansvärt illa att hon inte har kunnat förmå sig att smaka på det. Till saken hör att hon är ganska så kinkig när det gäller annan dryck och mat också 😀

  2. Janne H från Ålsten says:

    Kan vi länka från Bladet till er?
    /Janne

  3. Malin says:

    Jag är 34 år och har aldrig varit full. Förutom några fåtal gånger under tonåren som jag provade att dricka alkohol (och kom på att det smakar illa) så har jag heller aldrig varit onykter. Till en början valde jag bort alkoholen för smaken (blä!) men efterhand blev det liksom min grej, även om jag fortfarande inte alls gillar någon form av alkoholhaltig dryck. Jag håller med Sofia Ms förundran. Varför är det imponerande? Och jag håller med Ulrica som säger att det ska väl inte vara konstigare än att säga nej till ett glas juice. Jag har tillbringat en del tid i Amsterdam. Där är det, som ni säkert vet, en annan syn på droger än här. Men o, så mycket enklare att säga nej tack! Både till alkohol och annat. Alla nöjer sig med ett ”no thank you”. Ingen följdfråga eller nåt ”men jag bjussar ju på ölen, drick nu!”
    När jag ser tillbaka på tonåren och allt supande som förekom runt omkring mig så förstår jag ibland inte varför jag aldrig började dricka. Alla gjorde ju det och det måste ju finnas fler än jag som inte tyckte det var gott. Jag tror kombinationen av bra självkänsla, oförmåga att känna av grupptryck, bra vänner och otroligt kräsna smaklökar gjorde mig till den nykterist jag är.
    Sofia M: ajour är superbra. Gillar skarpt konceptet. Bra jobbat allihop!

  4. karl says:

    Jag skulle kunna skriva en kommentar om att det är barnsligt att bry sig om hur mycket andra dricker eller försöka få dem att dricka mer och så. Men skulle jag göra det så kanske jag skjuter mig själv i lite i foten, för tänker jag efter så har det nog hänt att jag nån gång slängt i väg en kommentar om att ’visst ska du väl dricka lite till’ till nån polare som valt att vara lite nyktrare en kväll. (Även om det nog är så att jag oftast är en av de lite nyktrare).
    Jag ska väl tillägga att det jag skriver om knappast är nån ”hets”, utan snarare nåt mer undermedvetet. Varför det är så vet jag inte riktigt. Man blir ju ofta öppnare och fånigare när man blir berusad och vill kanske att de personer man delar det med ska vara på samma nivå. Jag tycker nog att fylla lite tappar sin mening om man inte har nån att dela det spontana som kommer upp med. En annan förklaring är väl att man är rädd för (med all rätt) att den som är nyktrare ska notera och komma ihåg om man säger eller gör nåt tokigt och därför vill att den som är nykter ska sluta vara just nykter.
    Hur som helst, det är intressant med alkohol. Kul att du tar upp ämnet med dina artiklar Sofia!

  5. Ulf Jonsson says:

    Om alkoholfrågor, HIV och rektalcancer visar sig utmärkande för Ajour.se, tror jag att Ni missbedömt målgruppens intressen.

  6. Annelie Andersson says:

    jag dricker inte heller pga smaken inte tilltalar mig alls. I framtiden kommer jag svara varje fråga om varför jag inte dricker med; varför dricker du? Det ska ju vara lika okej att inte dricka som att dricka (men inte redlöst)

  7. Olof says:

    Jag har själv haft en lång period utan alkohol. Ungefär ett år. För det första vill jag påpeka att det är en av de bästa perioderna i mitt liv och att det inte var något som helst problem att vara utan. Skönt att man kunde ta bilen när man ville och hämta frun när hon var ute och svirade.
    Men det jag inte förstår är vilket problem detta visade sig vara för personer i min omgivning. Folk frågade flera gånger om något var fel, om jag var sjuk, om det hänt något, om jag inte kunde dricka bara litegrann osv. Folk kunde inte förstå varför och det störde dem något otroligt. ”Inte ens ett glas vin?” var något jag fick höra i stort sett varje gång det kom på tapeten att jag inte drack längre.
    På fester upplevde jag det som lättast att skylla på att man körde. De flesta blev ju nöjda och såg sin chans till skjuts men ofta så trugade folk och ville man skulle ställa bilen och dricka lite ändå. Alltså kan inte folk bara ge fan?

  8. En jättebra artikel. Jag är själv helnykterist av alldeles fri vilja ända sen barnsben, jag började helt enkelt aldrig att dricka precis som de flesta inte börjar att knarka (vilket ingen ifrågasätter varför de/jag gjort det valet. Mitt ickedrickande blir dock alltid ifrågasatt, förhör om varför jag dricker varenda gång jag befinner mig någonstans där jag inte har mina allra närmsta vänner runt omkring mig. Av någon anledning är det väldigt viktigt vad man har i glaset, tom extremt viktigt så viktigt att det rakt ut frågas om jag är gravid, har någon livshotande sjukdom eller liknande. Aldrig man frågar någon sådant annars.
    Sen 2-3 år tillbaka möter jag alltid frågan ”Varför började du dricka?” eller det mer provocerande ”Varför knarkar inte du?” snälla mellanvarianten om det är en icke-rökare är ”Varför röker inte du?” En del fattar vinken och skrattar och säger inget mer en del börjar försvara att alkohol är lagligt vilket inte knark är, rökning är farligt och varför vill jag veta varför de valde att börja dricka.
    Jag kan förstå att folk dricker (med de skäl de själva anger) men jag tror jag aldrig kommer förstå varför det är så viktigt att jag inte dricker eller har ett giltigt skäl (nykter alkoholist och gravid som nog är de enda).
    Jag är nyfiken på en sak, Sanna och Elin hur resonerar nu de andra 9 månaderna på året, har ni dragit ner på alkoholkonsumtionen då eller är det lika samma som förut. Varför dricker ni de gånger ni gör det nu när ni själva säger att det funkar jäkligt bra utan?
    Under min tid på universitetet märkte jag att många som började drack inte alkohol men när vi gick ut tre år senare var det bara jag som inte drack. Det gjorde oxå att jag exempelvis inte blev bjuden några av våra klassfester. Fick veta efteråt att det var pga att jag inte drack, några fick dåligt samvete över att de drack, andra tyckte det var besvärande att någon kunde komma ihåg alla dumheter de gjort.
    På tal om det här med giltiga ursäkter så undrar jag varför är inte en gravid kvinna eller nykter alkoholist en tråkig person som förstör en fest medan en som bara inte dricker är det?

    • Elin says:

      Fantastiskt bra fråga! Efter de första tre nyktra månaderna blev det av bara farten att vi stegvis hamnade tillbaka i (nästan) samma banor som innan. Trots att vi direkt efteråt valde våra tillfällen väl och i smyg drack en öl m alkohol först och sedan i smyg alkoholfri öl resten av kvällen. När det uppdagades för att ngn tog fel öl från ett bord blev det i det närmaste utfrågning vad vi höll på med. Anledningen till att vi valde att göra om det i år igen var delvis för att vi själva inte riktigt kunde svara på varken när eller varför vi föll tillbaka i samma hjulspår.
      Det ska dock tilläggas att vårt mål med det här projektet aldrig var att vi skulle bli helnykterister. Vi ville bara prova hur tillvaron skulle bli och experimentera med det precis som man gör åt andra hållet.

  9. Jesper T. says:

    Hej!
    Test av moderering.

  10. Markus Larsson says:

    Hej!
    Jag undrar en sak, ni sa att det var bra att vara två då klockan slog fylleslag. Men om ni inte var på samma fest, och ni var den enda nyktra personen där. Som jag oftast är, hur gjorde ni då? Gick ni hem då det vart för stökigt? eller, ja vad gjorde ni?
    Tack för ett inspirerande projekt.

    • Åh den där tidpunkten då alla ämnen gör en loop och börjar om. Då ingen orkar hålla ett ämne mer än 3 sekunder. Tidpunkten då jag brukar packa ihop mina saker och smita ut genom dörren. Ingen brukar ens märka att jag försvinner.

    • Elin says:

      Stannade kvar faktiskt! Man lär sig att det finns saker man kan göra gemensamt även vid den tiden. Höja musiken och hoppa i en soffa exempelvis, slå vad om saker – antingen med sig själv eller med de runt omkring en, man måste vara påhittig och (som sagt) ha rätt inställning 🙂

      • Elin says:

        Ska väl kanske tilläggas att jag inser själv att den mentaliteten antagligen är enklare att jobba med om man har ett ’slutdatum’ på nykterheten då det kanske blir lite för slitigt i längden. Det känns på något konstigt sätt som att man inför en utekväll nykter nästan behöver mer energi än inför en utekväll med alkohol.. Märkligt, borde väl vara tvärt om egentligen..

        • Beatrice.Karjalainen@gmail.com says:

          Nog stannar jag också kvar om det är fest. Men är det barhäng på Bishops Arms går jag när samtalsämnet bara är innehållet i glaset eller något som man redan vevat 2 varv.
          De flesta som inte känner mig brukar tro att jag druckit till de ser innehållet i glaset. Finns ett dansgolv är det där man hittar mig.

  11. Intressant läsning. Tack.
    Har varit nykter hela mitt 33-åriga liv. Den enda i min familj som är det. Är nykter för att ”jag aldrig började dricka”. Många tycker det är bra men det är anmärkningsvärt många som provoceras av det. Fascineras över att det kan provocera så.
    Men det är väl så: vem vill ha nyktra vittnen? Det är lite läskigt när någon tar en ramlösa istället för en öl.

  12. […] allt. Hela texten – som alltså är lite längre än de intervjuer vi gjort tidigare – kan man läsa här på nya siten […]

  13. […] och Elin som jag skrev om igår har en del dryckestips på sin sajt. Spana gärna in dem, och tipsa gärna om du har egna tips på […]

  14. Virkmaja says:

    Både jag och maken är helnyktra sen ett antal år tillbaka tillsammans. För hans del var det smaken, för min medicinering och graviditeter. Vi vill visa på att man kan ha skoj utan alkohol. Vi till och med hade ett alkoholfritt bröllop!
    Jag vill kunna förmedla en ”sund” syn på alkohol till våra barn, där sund i våra ögon är 1 glas vin till maten då och då (dvs 1-2 ggr i månaden). Nu är ju visserligen barnen fortfarade små, men jag tänker ändå på framtiden. De kommer att komma i kontakt med alkohol förr eller senare, och de är de värderingar som de har med sig hemifrån som lägger grunden. Men i detta hem blir det ingen alkohol innan de är 18.

  15. Daniel Haaf says:

    Har aldrig varit speciellt intresserad av alkohol och för cirka fem-sex år sedan lade jag ner drickandet helt. Mest för att jag har svårt för alkoholsmaken, men också för att jag inte ser någon poäng i det hela. Vännerna har aldrig haft något problem med det och inte har jag fått några frågor heller. Istället har de ibland helt alkoholfria kvällar med bio och restaurang istället för att supa – bara för att respektera att jag inte dricker. Jag har inget emot att andra tar en öl eller tre, men det är otroligt snällt tänkt när utekvällen byts mot bio och myskväll för en kompis skull.