Arkiv för
Krönika

6 december

Krönika: Flashback utgörs av delar men kritiseras som helhet

När Johan Hakelius i mitten av november lyfte ett varningens finger för att glorifiera journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som i skrivande stund står anklagade för terrorbrott i Etiopien, lät inte kritiken vänta på sig. På Twitter lackades det, och Rodeos chefredaktör Johan Wirfält skrev att Hakelius pysslade med ”konspirationsteorier”. Och jag är benägen att hålla med. Trots att jag alltid uppskattat Hakelius insatser i mitt favoritradioprogram Spanarna i P1 är han här ute och cyklar: när journalister riskerar fängelsestraff för att de gjort sina jobb är gränslöst stöd den enda rimliga reaktionen. Att, som Hakelius gör, passa på att påpeka hur lite man bör hålla med om Perssons och Schibbyes politiska åsikter bara för att man kan är djupt osmakligt.
Läs vidare →

25 november

Krönika: Till min nyvunna, f.d Facebookvän

Bild: screenshot från Facebook


Hej, min gamle vän.
När du hörde av dig för några veckor sedan, och därmed väckte ett minne från min tonårstid som jag effektivt försökt förtränga, var det en påminnelse om vem jag i grunden trots allt är. Vi mailväxlade och ringdes för några år sedan, när jag var som sämst. Jag är övertygad om att det intryck jag gav dig då var bland de tristaste jag någonsin gett någon, helt enkelt för att jag under mina tidiga tonår sög. Missförstå mig inte, jag är ingen martyr. Men om många är rätt dumma under den där åldern var jag ändå kanske särskilt dum. Och mycket av det finns nog kvar, i grunden. Antingen min dumhet eller min personlighet det vill säga, beroende på hur man vill se på det.
Läs vidare →

23 november

Krönika: Den hela bilden och varför vi kanske aldrig mer kommer få se den

Beetlejuice går förbi. Foto: NBC


Som Ajour tidigare idag kunde berätta har ännu ett argument utkristalliserat sig för varför Community, med sin patenterat drastiska humor, kan betraktas som en av samtidens bästa TV-serier. Under tre år arbetade man långsamt och tålmodigt på ett referensskämt som förmodligen saknar motstycke. I varje säsong sade en karaktär ”Beetlejuice” en gång, och när vi nu nått det tredje året i vår bekantskap med serien sades ordet följdaktligen för den tredje gången. Och då dök han upp. Excorismspöket Beetlejuice från Tim Burtons kultförklarade skräckkomedi med samma namn måste åkallas tre gånger för att visa sig, och om man tittar bakom persiennerna i scenen då rollkaraktären Annie, spelad av Alison Brie, säger Beetlejuice för tredje gången – då promenerar han förbi där. Det är en häpnadsväckande uppvisning i att hysa tilltro till sina tittare, och vilja skapa något som går utanför den vanliga sitcom-ramen.

En örn i Nascaöknen. Foto: Google Earth


Låt mig nu beskriva en liknande upptäckt för nästan hundra år sedan. Flygplanstekniken lämnade vid 1920-talets slut sin första darriga experimentstatus och gick över till en mer pålitlig vardagsteknik. Kommersiella passagerarflyg började försiktigt glida över världsytan som de första bananflugorna över en fruktskål i april. På flygplan som gick ovanför Nascaöknen, längst Perus södra kust, började resenärer påpeka för besättningen att konstiga formationer gick att uttyda ur marken under dem. Det visade sig att urbefolkningen i Naszaöknen nästan 1500 år tidigare hade målat enorma bilder på hundar, örnar och människor i öknen. Bilder som inte gick att betrakta i sin helhet utan ett perspektiv från himlen. Varför och till vems ära dessa enorma streckgubbar är utförda vet vi fortfarande inte, men de tronar än så länge där, till glädje för de som har förmånen att se det hela ovanifrån.
Läs vidare →

Sonjas videokrönika: Genus (på barnens bekostnad)

Jag är ju VIDEOKRÖNIKÖR här på ajour och den här gången tänker jag prata om Genus som är ett ämne som ofta dyker upp i vardagen på olika sätt, åtminstone om man har barn.
http://www.youtube.com/watch?v=P-blKCaT8fU
Vad tycker och tänker ni runt genus? Är det över huvud taget okej att vara bekväm med lite vilket som?

16 november

Krönika: Ulf Nilson skadar Expressens varumärke

Jag har en väldigt kluven inställning till kvällstidningar, något jag knappast är ensam om. En sak som gör att jag älskar dem är att de tar ställning. Ställning som när Aftonbladet lanserade sin ”Vi gillar olika-kampanj” på valdagen förra året, eller när Expressen vägrar ge sig i kampen för Dawit Isaak.
En sak som jag särskilt uppskattar med Expressen är deras liberala hållning, även på redaktionell plats. Det ständiga tjatet om yttrandefrihet och demokrati. Deras uttalat antirasistiska grundideologi som genomsyrat tidningen ända sedan den grundades för att ”motverka nazistiska strömningar från Tyskland”. Kampen mot apartheid är ett annat exempel på detta ställningstagande, som gör att jag förlåter de flesta övertramp och skit som ibland publiceras.
Läs vidare →

11 november

Samarbetet med ajour var ödet

Det har varit väldigt tyst från mig på ajour. Jag gjorde min entré som videokrönikör och det uppstod en svallvåg av besvikelse och förvirring på twitter och sen har jag inte gjort så mycket på den här siten. Ni kanske tror att jag har övergett skeppet? Näe. Det har jag inte.
Jag har suttit och funderat på vad jag kan prestera som är värdigt namnet ”nyskaparjournalism”. Jag kan ju ingenting som dom andra sysslar med. Jag orkar inte kommentera politik, blöder från fel ställen när jag besöker flashback, jag följer inte idol och vill folk vara nyktra en sommar så orkar inte jag sitta och skapa en diskussion.
Men så hittade jag den här gamla bilden på mig och förstod att mitt möte med ajour var menat.

Läs vidare →

10 november

Krönika: De bygger murar i min stad

I lokaltidningen läser jag om hur det byggs allt fler grindar på Södermalm. Och då pratar jag inte om dessa elektroniska monster SL smäller upp, utan gallergrindar och staket som ska hålla ”obehöriga” borta från bostadsrättsföreningars gårdar och utrymmen. Obehöriga i detta fall är allmänheten. Det som tidigare var genvägar för folk blir till senvägar. Nybildade bostadsrättsföreningar är numer maktfaktorer i stadsbilden och dess ordföranden självutnämnda kungar.
När den gård jag bor på omvandlades fick vi tre nya enheter. Jag bor i mittensegmentet, nummer 9. Några veckor efter sin omvandling var nummer 11:s första åtgärd inte ett stambyte eller att måla om, utan att bygga ett staket för att förhindra oss andra att använda deras utgång, som är mycket mer praktisk. De gillade inte ”springet”. Marken är min nu, och jag gör vad jag vill. Jag äger. Så jag bestämmer.  Läs vidare →

8 november

TV står sig fortsatt stark – trots digital konkurrens

Foto: @kommunchef (har du en bättre upplösning - hör av dig!)


I dagens DN skriver jag om TV. Hur den inte bara står sig stark trots nätets utbredning, utan också växer för varje år.
Jag tycker det är fascinerande. Inte minst i all konkurrens med play-formaten, Youtube och de olika anytime-tjänsterna.
Samtidigt är det lite komiskt att krönikören Johan Croneman, i samma tidning, tar upp just play-tjänsterna som ett bevis på att vi gillar ensamtittandet på tv. Att vi inte gillar – och framförallt aldrig gillat – det samtida tittandet.
Jag håller inte med. Läs vidare →

7 november

Zlatans bok är mycket mer än bara en bok

På gud!”. ”Mammas!”. ”Jag svär!”. Killen mittemot mig på tunnelbanan är exhalterad över någonting i telefon. Han ser ut att vara ungefär 16, med ursprung från ett östafrikanskt land. Hans brytning får mig att anta att han kommer från någon av förorterna bortom Globen, där jag nu har stigit på. Är han så här upphestad över en tjej, en fest eller någon kompis? Nej, det handlar om en bok.
Det står i tidningen att han sagt att Guardiola inte har några cojones. Wallah. Det här kommer bli den första bok jag läser.” Han ser glad och stolt ut.  Zlatans bok ”Jag är Zlatan” har redan innan den har släppts hajpats upp till skyarna via tidningar som har publicerat kortare bitar och citat nästan dagligen i över en vecka. Vår fascination för Zlatan är ett sedan länge debatterat och nästintill outtömligt ämne. Men mitt intresse här är mer för vad boken innebär som en symbol för människor som inte läser just böcker.
Läs vidare →