Förra veckans släpp av ny musik på Spotify visade sig inte helt oväntat vara svårslagen den här veckan, då endast ett fåtal stack ut – bland annat Hundred Waters.Inget pekar på att Mumford & Sons smått ofattbara framfart kommer att stanna, trots en relativt medioker och ensidig leverans den här gången.
Leveks fjäderlätta och Simon & Garfunkel-doftande albumdebut lovade gott inför framtiden, då de experimentella melodierna och stämmorna förhoppningsvis utvecklas till att bli än mer följsamma och fängslande.
Duon, med det än så länge svårgooglade namnet, Hiawatha trollband med ett antal eklektiska, bastunga och dystopiskt vackra spår.
Cave Paintings rytmiska och lättsmälta debutalbum var något för massorna att upptäcka och tycka om.
Ibland är Ringo Deathstarr så bländande bra att det både känns bekvämt och betydelsefullt att nämna förebilderna My Bloody Valentine i samma andetag, men precis som på förra årets debut lyckades de inte hålla skenet uppe över ett helt album.
Dum Dum Girls går från klarhet till klarhet – nu senast med en Sune Rose Wagner (The Raveonettes)-producerade EP.
Chris Cohens psykedeliska popresa var högst angenäm.
Danska Efterklang känns alltid igen, men lyckades ändå med att förnya sig. På deras fjärde platta lade de an en innerlig, melankolisk, och ibland långtråkig, stämning som utforskades genom både tillbakablickar och futuristiska utsvävningar.
De skotska indierockarna Frightened Rabbit evolverade till ett mognare, men fortsatt lika passionerat, band.
På Neil Halsteads njutningsfulla tredje soloalbum var det de små variationsrika elementen som upprätthöll intresset genom alla låtarna, även om de ibland tenderade att flyta samman väl mycket.
Allvarsamma Sera Cahoon har ett mångbottnat djup, både sett till lyrik och musik – vilket vi fick höra via en svidande sval americanasmekt folkmusik som blandats upp med känslosam country.
“Ride”, från kommande specialutgåvan av ”Born To Die” var definitivt Lana Del Reys bästa låt sedan “Blue Jeans” och “Video Games”.
“All”, den andra singeln från Blackbird Blackbirds kommande EP, var ytterligare en tropiskt lagd låt – med en repetitiv och nästintill plågsamt smittsam gitarrslinga.
Den elektroniska folkkvintetten Hundred Waters lyfte genren till oanade höjder när de med fingertoppskänsla kombinerade organiska och konstgjorda ljud tillsammans med sångerskan Nicole Miglis barnsligt väna stämma.
Kevin Parker (Tame Impalas frontman) producerade Melody Prochets soloprojekt Melody’s Echo Chambers – vilket var en svårslaget välmatchad mix mellan Prochets röst, drömska melodier och tydliga skruvade, psykedeliska Parker-besvärjelser.
Moneybrother reste jorden runt för att producera fullt duglig mellanmjölk, med kort bäst före-datum.
Fler album, samt singeltips, hittar du som vanligt på Spotifierad.se eller i någon av mina löpande uppdaterade Spotifylistor:
2012: October Song (ny)
2012: September’s Not So Far Away
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
Illustration: Gustaf Öhrnell.
Ett urval av veckans nya musik på Spotify
