Låg under kvällen i soffan och skummade igenom mitt twitterflöde när jag av en händelse snubblar över denna intervju gjord av Pascal Engman. Den är rätt svår att ta sig igenom utan att drabbas av allvarligt illamående.
Begreppet kvinnohat används rätt ofta i feministiska kretsar. Jag har faktiskt aldrig kunnat ta till mig begreppet. Tyckt att det varit svårt att relatera till. Jag har tänkt att de flesta som förtrycker kvinnor nog gör det på grund av en mer, eller framför allt mindre, omedveten beteendestruktur.
Ikväll tändes dock även mitt ljus. Ett mer klockrent exempel på kvinnohatande härskartekniksutövning är nog svårt att finna. Ja, jag använder mig av starka ord, men läs intervjun. Skulle han ens ställa hälften så förnedrande frågor om Hanna Widerstedt varit en man?
Det ska erkännas, jag var tvungen att googla upp Hanna Widerstedt. Vi verkar inte ha mycket gemensamt. Jag tittar inte på Big Brother, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Fast man behöver inte ha mycket gemensamt för att förfasas över hur Pascal Engman behandlar henne. Särskilt intressant är det att man som journalist publicerar en sådan intervju bara dagarna efter att hela Sverige högljutt gjort uppror mot nätmobbning.
Men vad vet jag. Strippor och kvinnor med håriga armhålor verkar vara lovliga byten. Stoppa in i munnen, tugga sönder och spotta ut. Gärna tillsammans med en snorloska.