Att vara kvinna i sportjournalistikens värld

Det finns många sammanhang där det finns väldigt starka manliga strukturer. En av dem är sportjournalistiken. Från att till ganska nyligen bestått av något i stil med 98% män kommer det glädjande nog fler och fler kvinnor till skrået, inte bara under förutsättning att de visat framfötterna (och mer därtill) på någon lista över de 69 sexigaste kvinnorna.
Men hur ser de manliga kollegorna egentligen på den här förändringen och hur villiga är de att ge plats åt kvinnorna när det kommer till kritan? Det kan man bara spekulera i, men dessa frågor väcktes onekligen till liv i morse när twittraren @emfilus fångade den här ögonblicksbilden i SVT:s nyhetssoffa, där sportpanelen, bestående av  SVT:s Jonas Karlsson, Aftonbladets Jennifer Wegerup och Expressens Mathias Lühr, tagit plats.
Screen Shot 2013-01-29 at 3.08.01 PM
Vad vi ser är två strategiskt bredbenta män som lyssnar på en kvinna som talar. Den ene med skeptisk min och korslagda armar, den andre med tom blick som antyder att han inte alls hör på. Och så kvinnan själv som ser ut att göra sig så liten som möjligt och nervöst pillar med sina små händer.
Låt oss hoppas att den här bilden ljuger, att det inte stämmer att sportjournalistiken är kvar där reklambranschen var i Mad Men-eran.
Här kan du se klippet med sportpanelen i sin helhet:

TEXT: Ulrika Good
Följ @ulrikagood

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

52 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. xcv says:

    Haha. Det jag stör mig på är att den här ”nyheten” får ett utrymme större än en facebookstatus. Det borde den inte få.
    Personligen tycker jag att Karlsson ser ut att lyssna väldigt noggrant och är intresserad av att höra vad hon har att säga. En tom blick kan mycket väl innebära att man skärper sitt andra sinne, man fokuserar helt enkelt på vad personen har att säga.
    Hade det inte varit ypperligt med en rubrik om att de två männen är sexistiska om de hade stirrat på hennes kropp!? VI får ett samhälle som snarare liknar en sovjetstat, med regler som blir alldeles absurda.

    • Nils says:

      Jag hugaligen, att anmärka på vad som kan uppfattas som ett intressant tecken på osynliga maktstrukturer och lyfta fram frågan på en blogg är nästan precis samma sak som att slå in folks dörrar, skjuta dem och skicka deras anhöriga till arbetsläger för att de avviker från partilinjen. Nästan PRECIS samma sak är det. men det får man väl inte säga i det här landet, får då kommer nån jävel och ironiserar över ens reoriska överdrift! precis som i sovjet!

      • Björn says:

        Problemet är att något ”uppfattas” som en ”osynlig maktstruktur” utan att den som betraktar situationen nödvändigtvis har rätt. Inte ens när den som ska ha utsatts för förtrycket säger att inget förtryck pågick kan den rättfärdige genusobesrvatören ge sig utan då kan det bli frågan om att den stackars kvinnan är så väldresserad att hon inte begriper att det handlade om förtryck.
        Självgodhet är nämligen genusmänniskornas största tillgång, de ”vet” helt enkelt mer, ”ser” mer och är ”klokare”.

        • Purre says:

          Fast nu har det väl förklarats tillräckligt många gånger att personerna som lyft fram bilden inte har menat det som en kommentar på just dessa människor eller just den här situationen, utan att den fungerar bra som en illustration av något annat som de vill framföra?

          • xcv says:

            Jag tycker det isf är oerhört viktigt att man väljer situationer där det verkligen är ett problem. Annars riskerar man att göra sig själv till åtlöje som i detta fallet. Zooma ut och se situationen med ett par mindre genusfärgade glasögon.
            Men det kanske är så, att det egentligen är ett rätt litet problem skapat av oss själva. Därav svårigheten att visa på någon konkret situation eftersom det alltid kan uppfattas annorlunda?!

          • Purre says:

            Problemet som illustreras är inte på något sätt litet. Många orättvisor mot både män och kvinnor har samma ursprung som den här trenden i kroppsspråk.
            Det är dock tråkigt att just den här bilden har fått så mycket uppmärksamhet nu, så att sportprogrammet och de faktiska människorna i bilden diskuteras mer än det problem som skulle ha lyfts fram.
            Jag antar att folk har svårt att identifiera saker som i stora drag är undermedvetna, och drar sig hellre mot att prata om det som är ytligare och lättare att upptäcka.
            Det är svårt att se konkreta situationer just för att folk är uppvuxna med en norm och blir blinda för problemen.
            Jag skrev förut ett blogginlägg för just det syftet att slippa förklara det om och om igen, så läs följande inlägg om du är nyfiken.
            http://purrespratstund.com/?p=457

          • Rafflan says:

            Folk har svårt att läsa. Folk utgår ifrån att det är något de ska ogilla när det kommer till genusinlägg. Hur mycket kan man protestera, när skribenten förtydligat sitt uppsåt och dessutom illustrerar något som är sanning och relevant. Det är ju inte så att hon gett ut en roman på ämnet.

  2. Lars Aronsson says:

    1. Vad är fel? 2. Vems är felet? Ska män lära sig att sitta med knäna ihop? Ska den träningen inledas på dagis, grundskolan eller gymnasiet? Kan någon förklara?

    • Frågan är väl varför vi lär flickor att sitta med benen tajt ihop och kroppen liten.

      • Lars Aronsson says:

        Om så är fallet, kan jag, som man, alltså lugnt fortsätta att sitta som jag gör. Men följdfrågan blir: Lär vi verkligen kvinnor detta? Är det mödrarna, fäderna, skollärarna eller skolkamraterna som lär dem att sitta så? Kommer vi nu efter den här insikten att ändra på det?
        Eller är jag, som man, alltför inriktad på lösningar? Det kanske är sympati för eländet man ska uttrycka, i stället för att försöka lösa det? De bloggkommentarer som har uttryckt sympati har fått fler tummen-upp och de som har inriktat sig på lösningar har fått fler tummen-ner.

        • Purre says:

          Ja oh ja, flickor får lära sig väldigt tidigt att det är fel att ta mycket plats. Jag är glad att du frågar av vilka, för svaret är intressant. Ingrodda beteenden lär vi oss på ett undermedvetet plan, och när vi vuxit upp lär vi också ut det på ett undermedvetet plan. Vem bär skulden? Jag gör det, du gör det, alla som vuxit upp i vårt samhälle gör det. Vi lär ut vad vi fick lära oss. Barn härmar oss, de gör som vi gör. Ibland provar de att bryta mot normen och då möts de, kanske inte alltid, men ofta av icke-godkännande reaktioner, dock är det våra undermedvetna reaktioner som gör det mest. Den kommunikation vi inte är helt medvetna om att vi håller på med. Vi ser förvånade eller chockade ut när en flicka beter sig som vi tycker en pojke en pojke ska bete sig, våra reaktioner säger ”nämen åh så tokigt” när en pojke beter sig som vi tycker en flicka ska bete sig.
          Barnet blir indoktrinerat, precis som vi blev, och efter uppväxten känns det här beteendet helt naturligt.
          Intellektuellt sett blir vi ju bättre på det här allteftersom tiden går, men våra idéer utvecklas mycket snabbare än indoktrineringen kan avvecklas, den flyttas bara en mycket liten del varje generation.
          Även din drift att hitta lösningar kan nog komma till stor del hur du har programmerats som liten, och inte bara från Y-kromosomen.
          Men jag är intresserad; med detta i åtanke, vad för lösningar dyker upp i ditt huvud rent spontant?

        • Rafflan says:

          Ja oh ja! Samma föräldrar till dotter och son, behandlar sina barn helt olika, uppfostrar dem till kvinna och man, enligt mönster som man kan tro sitter i vårt DNA. Det är inte medvetet men så är fallet i så många fall för vi har en inpräntat ärvd bild av vad som förväntas av flickor och pojkar, av kvinnor och män. Lösningar? Större soffa tänker du på?

        • Rafflan says:

          Det där med tummarna verkar ha vänt…

  3. Johan lindqvist says:

    Vad är det här?
    En recension av ett 15-minuter långt inslag baserat på en bildruta (1/22500-del av programmet)?
    Och ”nervöst pillar med sina små händer”?
    Är det så man ska behöva recenseras som kvinna i sportjournalistikens värld?

  4. Szofia says:

    Strukturerna finns fortfarande där, kvinnor kommer aldrig få vara lika självklara i sportvärlden som män. Men det finns vissa som ändå åtnjuter en hel del respekt, och Wegerup är en av de kunnigaste i Sverige. Ingen sätter sig på henne ostraffat.

  5. Greger says:

    Skaffa en större soffa. Problem löst.

    • Sitter tre personer i en liten soffa så är det väl ganska rimligt att förvänta sig att ALLA tar hänsyn och flyttar åt sig? Att som männen, breda ut sig över kvinnans space, är märkligt med tyvärr en vanlig syn.

      • Purre says:

        Det handlar liksom inte om hur just de två männen är elaka mot henne genom att ta upp plats. Detta är inget som görs medvetet, bilden blir bara ett bra exempel på hur människors ingrodda beteende yttrar sig, kvinnor ska ta lite plats, män ska dominera utrymmet , om någon agerar utanför dessa regler gör de fel. Det finns lyckligtvis undantag, fler och fler allteftersom världen blir mer progressiv, men detta är fortfarande vår indoktrinerade norm, kvinnor ska dra ihop sig, män ska sprida ut sig.

      • Robert says:

        Suck, vilka ickeproblem att klaga över, seriöst!! Hur fan ska man ta er feminister på allvar när det gnälls över en sån här smågrej?

        • Purre says:

          Det är inte det som är problemet, det är bara ett symptom av det riktiga problemet, vilket är indoktrinering av arbiträra könsroller, detta är källan till många orättvisor som drabbar både män och kvinnor, det är inte bara en kvinnokamp det handlar om och det är då rakt inte bara trängsel i en soffa det handlar om.

          • Robert says:

            Mm, men om man ska sitta och gnälla på minsta lilla grej man uppfattar som ett symptom på detta så kommer man till slut liknas vid en paranoid mentalpatient.

          • Purre says:

            Tro mig, ingen har klagat på ”minsta lilla grej”, det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för att göra det.
            Någon tyckte den här bilden skulle kunna illustrera problemet eftersom folk är så snabba på att bara ignorera det. Visst, alla kunde bara vara tysta och leva med det men det finns faktiskt de som tycker att det är en bra grej att försöka få bukt med orättvisor.
            Det skulle kanske gå bättre om folk någon gång då och då inte bara nöjde sig med en ytlig blick, en snabb klagan på det lilla som gick in och intala sig själv att det var allt, utan tog sig tid att fördjupa sig i, och faktiskt försöka förstå det någon försöker säga.

          • Robert says:

            Jag respekterar att folk försöker stå upp för sina värderingar och belysa fall man anser ligga inom orättvisans ramar, men enligt mig finns det så oerhört mycket värre saker att klaga på än detta. Jag vill också leva i en värld där vi respekterar varandra där man, t.ex i det här fallet, ger den plats som krävs…. men det ”problemet” ligger lååååångt ner på prioriteringslistan. För mig så är detta endast ett bevis på att vissa människor har en tragiskt skev världsbild. Men visst… vill man blogga om I-landsproblem så ja, kör på men det ger knappast feminismen ett gott rykte, tro mig.

          • Purre says:

            I slutändan betyder problemet att människor inte får helt enkelt vara som de är, vi begränsas i våra yrkesval och livsstilar. Ett exempel på hur män påverkas negativt är ju att när ett ogift par får barn och pappan vill ha delad vårdnad men mamman vill ha den själv, då är det mammans val som tas på allvar och pappan måste gå till tingsrätten för att få rätt. Det är riktigt taskigt att pappan skulle ha mindre rätt än mamman till sitt barn, och det kommer ifrån dessa arbiträra könsroller.
            Den tragiskt skeva världsbilden är tron att de könsroller vi har är bestämd och orubblig, och allt annat är ”fel”.

          • Rafflan says:

            Alla kan inte föra samma kamp, det är väl bra att det finns olika bloggar och bloggare som belyser olika saker. Jag tycker det här är ett bra inlägg. Kanske en tankeväcka till föräldrar. Att inte bara lära sina flickor att sitta fint utan att lära både pojkar och flickor att ta den hänsynen. Det här gäller ju inte bara TV-soffor, utan bussäten, tågsäten.

  6. Charlotte Love says:

    Steffi Graf vann alla Grand Slam-titlar 1988. Plus os-guld.

  7. Örjan says:

    OK, jag köper din tolkning.
    Men, stackars flicka/kvinna. Hur skall hon göra?
    Det funnes antagligen många som skulle”misstolka” om hon ensam/alternativt suttit med skrevande ben.
    Dessutom- en sofffa med rundade karmar. Kan vara förklaring till att hon inte ”tog plats”.
    Hur skulle du själv poserat om du vore mittpersonen i soffan?

    • Rafflan says:

      Hur tror du en man hade poserat om han var mittpersonen? Jag tror att han hade skrevat och kvinnorna på sidan hade klämt ihop sig.Otaliga är de gånger jag fått avstå en del av mitt bussäte för att mannen bredvid tagit onödig benplats. Naturligtvis olika från man till man och kvinna till kvinna, men precis vad du själv skriver… VARFÖR ska en kvinna misstolkas för att hon skrevar, tar plats med benen, kroppen… menar du att folk skulle tolka det som att hon ville knulla här och nu? Har vi inte ett litet aber då?

  8. Olle Eriksson says:

    Du måste skoja! 😉
    Men på ett lite mer seriöst plan. Vad är det som gör att det är så få kvinnor i tv-sport-sofforna? Kan det ha nånting att göra med att väldigt få kvinnor av någon anledning verkar vara sportintresserade, och så extremt nördigt sportintresserad som jag antar att man måste vara för lyckas knipa jobbet som sportjournalist och samtidigt kunna framstå som seriös och extremt kunnig inom området?

  9. David says:

    Haha Det där har ju inget att göra med att man är kvinna. Det är ett personlighetsdrag att man sitter så. Jag är själv en MAN som oftast sitter med korslagda med och finner ofta mig själv i samma position som Wegerup gör här.
    Hon är för övrigt extremt kompetent och talför och tar/får exakt samma utrymme som pojkarna.
    Känns minst sagt onyanserat och förminskande mot henne (och killarna) att låta en bild avgöra huruvida hon ”får” utrymme eller inte.

  10. Jag brukar aldrig gå in och läsa och kommentera men fick denna länk mejlad till mig och kan inte låta bli.
    Bilden är ju beklämmande/rolig, hur man nu väljer att se det.
    Men den speglar inte verkligheten, hur gärna man än vill lyfta fram den som ett exempel på förtryckta kvinnor.
    Jag är själv den första att hålla med om att mycket återstår på jämställdhetens område.
    Men, som vissa skribenter nedan påpekar (tack) så är jag inte direkt undanskuffad i sportvärlden.
    jag jobbar som krönikör och korrespondent på Sveriges största tidning, snart även programledare för ny tv-satsning. Jag skriver även för Gazzetta dello Sport som deras Norden-korre och sitter i SVT-panelen sen 2005.
    Milano och Paris har de senaste åren varit min bas så jag kan inte direkt klaga på min position som jag nått genom hårt jobb och studier.
    Och jag är inte rädd för att låta mina åsikter höras.
    Just denna morgon var det ny mindre soffa, SVT har redan insett att det inte funkar och ska byta igen.
    Det var extremt trångt och som tjej sitter man ju ofta med benen ihop.
    Man kan fråga sig varför killar måste skreva så brett men tro mig, Mattias och Jonas försökte inte ”förtrycka mig”.
    Vi hyser alla tre respekt för varandra och efter sändningen bad Mattias mig om ursäkt för att han avbrutit mig på ett ställe.
    ”Nervöst pillar med sina små händer” är en formulering som jag inte alls kan känna igen mig i. Jag var rätt sömnig och mina händer är ganska små. Men nervös, inte direkt…
    Det var en typisk morgon i panelen bland alla andra, det var många år sen jag var det minsta nervös i en tv-sändning.
    Och om det är något jag inte är rädd för så är det för att ta plats i männens värld.
    Så här ser man hur en trång soffa kan övertolkas väldigt rejält.
    Debatten är viktig! Men den måste grunda sig på fakta.
    Och jag var varken förtryckt eller ängslig denna morgon, mellan två trevliga kollegor!
    mvh, Jennifer Wegerup, Sportbladet

    • Ulrika Good says:

      Jennifer, jag vill först tacka för din sansade och insiktsfulla kommentar. Sedan vill jag poängtera att detta på intet sätt var en attack på vare sig dig eller dina manliga panelkollegor som individer. Det handlade om en bild som förstärkte/speglade en problematik som ett skrå har lidit av, inte om att ni faktiskt skulle HA den strukturen sinsemellan.
      ”Nervöst pillar…” var också en formulering som beskrev vad bilden utstrålade, inte vad som skedde på riktigt.
      All heder till dig, den plats du tar och den kompetens du besitter inom ett område som verkligen behöver sådana som du.
      /Ulrika Good

      • Tack Ulrika, jag tog inte illa upp.
        Fick sent omsider höra talas om att en debatt pågick kring bilden och ville bara förtydliga från min sida att jag i detta fall inte var ett spår förtryckt.
        Även om, som sagt, jämställdhetsdiskussioner alltid är viktiga.
        Men man ska akta sig för att göra kvinnan till offer per automatik.
        mvh, Jennifer

      • Rafflan says:

        Ledsen. Det är som att de som är emot inlägg i stil med ditt idag är segare… nu är det bara Purre som orkar stå emot. Tummarna visar plötsligt tydligt att här är fler som inte sympatiserar med dig än tvärtom. Varför känns det som att någon blåste i sitt antifeministhorn?

        • Rafflan says:

          Oj haha… jag är verkligen ny i blogg och kommentatorsvärlden, och morgontrött… det var ju en flera dagar gammal tråd. Men antifeministhornet ljöd nog likasåväl….

          • Purre says:

            Tja, av de två vanligaste teknikerna som brukar tillämpas är jag ganska okej med ”skicka hit kavalleriet och få alla att klicka ner alla ’farliga’ svar, klicken går ju faktiskt inte att motargumentera”, den är ju nästan smickrande, och mycket mer acceptabel än ”börja tillämpa svordomar, skällsord och ondsinta halmgubbeargument tills femininazisterna vet sin plats!”

    • Emilia/ @emfilus says:

      Det var jag som tog bilden som ligger till grund för det här blogginlägget med efterföljande diskussion och på förekommen anledning skulle jag vilja ge min syn på saken.
      De senaste dagarna har det blivit tydligt att folk ser vitt skilda saker i bilden och tolkar den på väldigt olika sätt. Det som fångade mitt intresse var hur oerhört tydligt kroppsspråken skilde sig mellan personerna som satt i soffan. Männen tar självklart, obehindrat, avslappnat upp majoriteten av utrymmet medan kvinnan liksom kläms ihop i mitten och får gör det bästa av det utrymme som finns kvar. Det är detta jag är så fascinerad av. Vad är det som gör att man som man så omedvetet tar plats utan att ens fundera på det? Vad är det som gör att man som kvinna inte självklart tar samma plats?
      Min reaktion var och är egentligen helt lossad från personerna som sitter i soffan. Jag är inte sportintresserad och har därför ingen direkt relation till dessa tre. I tweeten där jag bifogade bilden skrev jag: ”Den här bilden skulle kunna vara kursmaterial i vilken genusfokuserad utbildning som helst.”. Det var det som var mitt fokus. Hur sportjournalistiken och SVT behandlar kvinnor har jag ingen insikt i och lämnar därför till andra att debattera. Jag vill också klargöra att jag inte delar Ulrika Goods analys ovan av klippet. Jag ser helt enkelt inte det hon verkar se. Jag ser tre engagerade, duktiga och pålästa sportjournalister som respekterar varandras åsikter och verkar ha trevligt ihop under den kvarten de pratar sport i morgonsoffan. Det är det grundläggande manliga/kvinnliga beteendet som intresserar mig.
      Det problematiska med att belysa den här typen av situationer är att man indirekt förminskar kvinnan och pådyvlar henne en offerroll. (Jag vet inte riktigt hur man ska göra för att undvika det och ändå kunna diskutera sakfrågan?)
      Jag vill vara väldigt tydlig med att poängtera att det aldrig varit mitt syfte att göra ett offer av Jennifer Wegerup. Jag förstår dock hennes behov av att få ge sin bild av situationen och i viss mån försvara sig och jag tyckte att hennes svar var jättebra. Man kan dock fråga sig varför det bara är hon som gör det? Varför har ingen av de två männen känt sig manade att kommentera, trots att de båda två från flera håll har fått mentions på twitter i anslutning till bilden? Jag kan inte hjälpa att dra det tillbaka till min ursprungliga fundering kring mäns förmåga att ta plats och inte be om ursäkt för det. Det är dags för oss kvinnor att bli lika bra på det!

      • Purre says:

        Ja, det är klart att det måste få uppmärksammas, annars kommer ju ingen ändring kunna komma. En annan tråd med kommentarer till det här inlägget inspirerade mig att skriva ett inlägg där jag har ett förslag i alla fall. Det är inte helt nytt och unikt, men jag förklarar det i alla fall med mina ord, någons förklaring måste ju nå fram till slut 😀
        Jag tror mitt namn här blir en länk till min blogg om du är nyfiken.

    • Linda says:

      Skönt att det finns kloka kvinnor som dig Jennifer. Kvinnor som presterar och låter resultaten tala istället för att ständigt se sig som nedtryckta och underordnade män.
      Jag har alltid klarat mig utmärkt i mitt jobb, som också är inom ett mansdominerat området. Har aldrig upplevt allt detta förtryck som feminister ständigt gapar om. Tvärtom så har jag snarare blivit uppmuntrad och påhejad av den stora merparten av mina manliga kollegor. Antagligen mer än vad mina manliga kollegor själva blir.
      De som verkligen förstör för jämställdheten och kanske då fram för allt för kvinnor är alla dessa feminister som ständigt ser kvinnor som svaga och oförmögna att ta hand om sig själva. De som ständigt tolkar in förtryck i varje liten bild eller varje litet ord som någon säger. Det är på tiden att fler börja tala ut och protestera mot den usla kvinnosyn som de har.

    • Lina says:

      Nej men usch jennifer. Så kan du inte säga.
      Du ska vara ett offer. Annars passar du inte in i feministernas världsbild där alla kvinnor för alltid och i alla situationer är vara hjälplösa offer som inte kan göra det minsta åt sin situation själva.
      Kvinnor våldtas, stenas, och säljs som barn världen över…fast vissa har det ju bara som en ursäkt så att de kan offermåla sig själva när de inte tar för sig tillräckligt med benutrymme.

  11. […] mellan två betänkligt skrevande män – SVT:s Jonas Karlsson och Expressens Mattias Lühr. Ulrika Good beskriver scenariot på följande […]

  12. Thomas Andersson says:

    Man måste ha ett väldigt tråkigt och innehållslöst liv för att göra en artikel om detta. Kan om du vill hitta 100 stillbilder som jag sen kan vinkla till att vara Nazistiska, pedofiliska, rasistiska, mansförnedrande, kvinnoförnedrande… listan körs på.
    Får nog klassa personen som skapade denna artikel som mediakåt och därmed totlat värdelös att läsa.
    Nästa gång du åker buss sätt dig bredbent då om det är det du vill. Kan lova att ingen bryr sig!

  13. […] Goods tolkning på Ajour om att vara kvinna i sportjournalistikens värld tar det hela däremot steget längre. Tolkningarna […]

  14. Malin says:

    Ulrika Good drar tyvärr väldigt långtgående slutsatser av sina egna farhågor & fördomar om kvinnor & män i sportsammanhang i denna artikel. Det är synd då syftet med att uppmärksamma positioneringen & hur vi som män respektive kvinnor tar plats är viktigt att belysa. Men då helst inte med egna subjektiva bedömningar om vad andra människor upplever/känner/uttrycker.
    Skrivit om det på min blogg om ngn är intresserad: http://tuggmotstand.wordpress.com/2013/01/30/att-applicera-sina-egna-fordomar-pa-andra/

  15. Robert says:

    Hjärnspöken….

  16. Josef Boberg says:

    Jag tycker att det ser mysigt ut ❗

  17. […] som försynt sitter inklämd mellan två alfahannar. Men bilden skapade en rad diskussioner. Och Ulrika Good utvecklade resonemanget på ett bra sätt på Ajour.se. Jag deltog i en lång kommentarstråd på Facebook kring denna bild där en man som sade sig vara […]

  18. […] runt på facebook med en kvinna emellan två män i en soffa i något sportprogram på TV ( Länk […]

  19. Michael says:

    Swedes,
    you are idiots.
    Sincerely,
    World.

  20. Normer, koder m.m Da Vinci Koden Dan Brown, Den Heliga Graalen Mariana Stjerna.. nattvard effekter konsekvenser?

  21. […] Som framgår i ovan citat börjar Purre med att berätta att insprirationen för dennes bild av Patriarkat uppkom när Purre bloggade om den roliga bilden som skickas runt där en kvinna sitter mellan två män i en TV-soffa. Den bifogade länken leder till en artikel av Ulrika Good – samma person som kritiserade vår respons på 33-anledningar. Nåväl här har hon alltså skrivit en artikel baserad på bilden som Purre hänvisar till och som länkats runt på feministiska delar av Facebook och Twitter. Artikeln heter ”Att vara kvinna i sportjournalistikens värld” […]