Flashback förbereder sig för årlig love-bombing

Tänk dig att ett gäng halvalkoholiserade festknarkare, med hjärtat så långt till höger att det i praktiken är i axeln, skulle sätta sig ner i juletid och bestämma sig för att skicka en massa glada julkort till en ensam gamling som livet varit särskilt hårt mot den senaste tiden. Svårt att föreställa sig? Ändå är det vad som inträffat på Flashback, det enskilt mest demoniserade forumet på svenska nätet, varje jul de senaste åren. Det hela började 2008.
– Moderatorn Arbetarbroder startade en tråd där han tyckte att vi Flashbackare skulle skicka julkort till en slumpmässigt utvald person. Som förslag gav han bland annat en liten gumma vid namn Kerstin, som blivit dömd för misshandel sedan hon gett några ungar som mosade ner körsbär i hennes brevlåda ett rapp med käppen. Kerstin fick massor med kort och blev hur glad som helst, lokaltidningen uppmärksammade det, och traditionen var född!

Det är moderatorn Ogden som berättar. Hen är ansvarig för årets omröstning, och jag har hört av mig till henom för att få veta lite mer. Hur går till exempel själva omröstningen, och sedan utskickandet av korten, i praktiken till?
– Moderatorn som vill hålla i julkortstråden startar först en nomineringstråd, där användarna bara får nominera, och sen väljer moderatorn ut de bästa förslagen. Sen startar moderatorn en ny tråd, denna gång med en omröstning där användarna får rösta vem de tycker ska få julkorten. När vi kommit in i december startar moderatorn ännu en tråd, där vinnaren presenteras och adressen till vinnaren publiceras, och då är det bara att sätta igång att skicka!
Julkorten, som brukar signeras med avsändarens användarnamn och en liten hänvisning till forumet Flashback, brukar till en början förvirra men sedan glädje sina mottagare. Kerstin Gunnarson, då 76, som Odgen nämner som traditionens första julkortsmottagare, sa till Corren att hela upplevelsen var ”något av det bästa jag varit med om”. Och Rita Åkerberg, änka till Sten Börjesson som för att han rånades, misshandlades och senare avled  vann 2010 års omröstning, tyckte det kändes ”alldeles fantastiskt, vackert och gulligt”.
Det är helt enkelt en uppskattad tradition, såväl bland flashbackare som bland mottagarna av julkorten – och lokaltidningarna som plikttroget rapporterar om julkortsmassorna varje år. Och även om den röda tråden bland de nominerade ofta matchar Flashbacks övriga konservatism – de är t.ex. människor som fallit offer för den brottsvåg som man högerut ofta brukar tillskriva invandrare eller som vågat visa hårda tag i barnuppfostran och därför blivit utskällda – måste man säga att det är ett i grunden vänligt initiativ. Det är människor som vill önska andra människor en god jul.

Röstläget i omröstningen just nu


Bland årets nominerade hittar vi Ola Lindholm, som efter all medieuppståndelse kanske skulle ”behöver lite uppmuntran”, väktarna på SL som brottade ner och höll fast en bråkig pojke samt Arne Johansson, vargjaktsmotståndare som blivit trakasserad för sina åsikter. I år ser vinnaren dock ut att bli 88-åriga Vivan, som på dagen efter hennes makes begravning blev misshandlad och rånad på bland annat sin vigselring. 394 personer har röstat på henne, att jämföra med tvåan i omröstningen som har samlat ihop 190 röster. Moderatorn Odgen, som röstade på Arne Johansson, säger att det skulle glädja henom även om Vivan vann. Vad hoppas hen att följden av utskickandet ska bli?
– Jag hoppas att alla användare på Flashback som varit involverade i tråden ställer sig bakom vinnaren, och jag hoppas på fina, snälla julkort som gör vinnaren väldigt glad.

Lämna ett svar till MaTachi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

42 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Alma says:

    Vad knasigt. Fast för att vara flashback är det så vänligt att man nästan inte tror på det!

    • Framtiden says:

      Då antar jag att du missat alla trådar där folk räddas från självmord, där man förhindrar mobbing och där man donerar pengar till personer i knipa med mera, att media enbart fokuserar på de negativa aspekterna med flashback har väl sina ganska självklara anledningar.
      Det fria ordet kan ibland vara irriterande för människor som är vana vid att själva ha fullständig kontroll över vad som hamnar i tryck-pressen.

  2. Anders Gabrielsson (@SonOfGabriel) says:

    Folk är inte onda bara för att de har andra åsikter. Tydligen.

  3. Sofia says:

    Det här att ”tågvärden” som jag gissar är hon som slängde av den där flickan, är nominerad.

  4. tojo says:

    Generaliseringarna om Flashback bör läsaren ta med en nypa salt, då de endast är ett uttryck för behovet av att få tycka vad man vill, även negativa, råa tankar, i vår falska, ytliga, skräniga och peppande, virtuella värld.
    I Flashbacks värld skyddas de som står för något, handlingar eller åsikter, om än obekväma. Sådana åsikter har inget med konservatism att göra, utan endast yttrandefrihet.

  5. Henke says:

    Det här med könsneutrala pronomen ser fan inte klokt ut. Sluta med det.

    • Jack Werner says:

      Så svårt bara – jag vill inte ge några ledtrådar till Ogdens identitiet, men det utan att behöva hustla med ”han/hon” tio gånger. Vad finns då för alternativ, frånsett det något yxiga ”henom”?

      • Henrik says:

        Om du inte klarar av att skriva en artikel utan könsneutrala pronomen och utan att ge ledtrådar till Ogdens kön så tycker jag att du är en dålig skribent. På allvar.
        Det är väl en baggis att hitta formuleringar för att komma runt problemet.

        • Jack Werner says:

          M.a.o: much to learn I still have.

          • Henrik says:

            Så du menar att du inte klarar det? Eller har du någon speciell anledning att använda henom osv?

          • Jack Werner says:

            Nja, jag tänkte att om det var så enkelt att om jag inte kunde skriva en text utan han/hon så var jag dålig, då är det väl bara att inse fakta.
            Jag skulle säkert kunna hitta ett sätt att kringgå pronomen i texten, men om det fanns ett alternativ som de flesta förstod tyckte jag att det kunde vara värt ett försök – oavsett hur fånigt det ser ut. Halva fånigheten beror ju på att vi inte alls är vana vid att läsa det i flytande text.

          • Henrik says:

            Ok, tack för klargörandet. Jag noterar att Ajour går sin egen väg i det svenska språket.

          • Donald says:

            Henrik: användandet av ”hen” är nog inget som endast är förbehållet Ajour. Andas lite nu va? Du har fel. Tack!

      • Dheri says:

        Ett enkelt sätt man kan komma runt både att avslöja Ogdens kön och att behöva använda könsneutrala pronomen är att använda användarnamnet. T ex
        För att få veta lite mer har jag hört av mig till Ogden som är ansvarig för årets omröstning. Hur går till exempel själva omröstningen, och sedan utskickandet av korten, i praktiken till?

        • Henrik says:

          Dagens tips till Jack Werner.

        • Jack Werner says:

          Där skulle det funka, men inte genomgående.
          ”Moderatorn Odgen, som röstade på Arne Johansson, säger att det skulle glädja Odgen även om Vivan vann. Vad hoppas Odgen att följden av utskickandet ska bli?”
          Jag ville helt enkelt prova könsneutrala pronomen, och här var ett passande sammanhang. Resultatet är att det sticker ut, och vissa störs av det, men andra verkar inte ha brytt sig eller t.o.m gillat det. Jag tar emellertid såklart in all feedback jag får kring saken – inte minst er.

          • Donald says:

            Jack: ursäkta dig inte. Du är en bra skribent.

          • Henke says:

            Jag verkar inte kunna svara på Donalds andra kommentar, så jag tar båda svaren här.
            1) Jag tycker normalt sett att Jack är en bra skribent, men när han inte anser sig kunna formulera en text utan att använda könsneutrala pronomen eller att avslöja en källas kön, då tycker jag det är riktigt dåligt. I kommentaren ovan framkommer dock att Jack sett detta som ett test. Ja men varför inte säga det från början då? Då kommer ju saken i en helt annan kontext.
            Jack: Det skulle funka, genomgående. ”Moderatorn Odgen, som röstade på Arne Johansson, säger att det skulle vara glädjande även om Vivan vann. Vad hoppas Odgen att följden av utskickandet ska bli?”
            2) Danald skrev ”Henrik: användandet av ”hen” är nog inget som endast är förbehållet Ajour. Andas lite nu va? Du har fel. Tack!”
            Ge mig gärna några exempel där dessa ord används i journalistiska sammanhang. Jag har naturligtvis sett detta användande tidigare, men inte i journalistiska texter.

          • Olle says:

            Personligen tycker jag det är en brist att inte ha ett könsneutralt pronomen i ett språk. Visst, det ser konstigt ut, men som du säger lite högre upp i kommentarsfältet beror det delvis (enligt mig mestadels) på att det är något läsaren helt enkelt är ovan att se – och då är det ju bra att fler börjar använda könsneutrala begrepp så de förr eller senare slutar vara ovanliga!
            Med internet har anonymiteten växt, och då är det självklart att språk ska anpassa sig och utvecklas för att representera en kultur där man ofta vill hålla en persons kön hemligt. Kommer ”hen” och ”henom” vara etablerade begrepp i framtiden? Kanske, kanske inte. Men något liknande sätt att kommunicera könsneutralt är jag övertygad om att vi kommer ha.

    • Anders Gabrielsson (@SonOfGabriel) says:

      Du avsåg naturligtvis att skriva:
      ”Edert tilltag att i denna text använda så kallade ’könsneutrala pronomen’ finner jag vara personligen förolämpande och en styggelse för ögat. Upphör omedelbart med detta beteende!
      Vän av ordning”

    • MaTachi says:

      Jag tyckte det var fyndigt. 😛

  6. HelenT says:

    Könsneutala pronomen rockar! 🙂

  7. Nils says:

    Flashback påminner på många sätt om /b/ och 4chan, förutom just de tydliga högerströmmingarna. De finns såklart även på 4chan, men är inte alls lika utmärkande.
    Skillnaden illustreras rätt tydligt här, med vilka Flashback väljer ut som mottagare (som du skriver är det gärna ofrivillga martyrer i kampen mot ”multikulturalism” och ”politisk korrekthet”) medan 4chan ser en ledsen gubbe på en bild och skickar kort. bara sådär, utan politiska motiv. for the lulz. det tycker jag är mycket finare.
    http://gigaom.com/2010/09/02/4chan-decides-to-do-something-nice-for-a-change/

    • Jack Werner says:

      Jag har tänkt mycket på parallellerna 4chan-Flashback, och måste nog säga att frånsett just the random acts of kindness som är återkommande på båda platserna är det i mitt tycke inte mycket de har gemensamt. 4chan har ju dessutom på sistone hållt sina offensiva drag mest tydliga internt, och utåt nästan bara gjort snälla insatser (utom mot Justin Bieber, som de fortsätter behandla rätt styvmoderligt).
      Till skillnaderna hör den totala anonymiteten på 4chan, tonaliteten, det interna språket och snabbheten i forumet. Saker som händer tack vare 4chan skulle aldrig kunna hända tack vare Flashback, och vice versa. Men det är här ämne för en mycket längre text.

      • Nils says:

        Det är sant, likheterna är nog mer på det planet att grundideén om ett ”fritt” forum ligger till grund för båda.
        Man skulle kunna se det som att Flashback gärna vill vara helt fritt och öppet utan censur och politisk korrekthet, men man ändå måste på något sätt stå för vad ens ”Flashbackidentitet” uttrycker. Det går att ifrågasätta och angripa en specifik person, vilket leder till att folk anpassar sig till vissa normer som finns inom forumet, och uttövar självcensur.
        På 4chan är man ju som bekant helt anonym från inlägg till inlägg och behöver egentligen aldrig stå för något alls, vilket ju leder till ett i realiteten ”friare” forum eftersom folk kan säga precis vad fan som helst utan rädsla för ”repressalier” vare sig i själv forumet eller irl.

        • Jack Werner says:

          Lite så. 4chan har dessutom fötts ur en BBS-tradition som går tillbaks till 2channel, där anonymitet varit näst intill fullkomligt naturligt. Flashback å andra sidan kommer från att läsare av ett nyhetsbrev velat diskutera innehållet. Det är stor skillnad på total anonymitet, som i enlighet med vad du säger ger en närmast anarkistisk frihet, och Flashbacks signaturmodell där skribenter diskuterar med möjligheten att bli respekterade och igenkända för vad de säger.

          • Hej!
            Detta verkar intressant, jag såg nyligen tråden och röstade. Självklart röstade jag på Ola.
            Tyvärr är det volvograbbarna i I&I som hörs och syns mest, ja. Tycker att Flashback borde få fler medlemmar, vi är egentligen snälla!

    • tojo says:

      In på Flashback med er och jämför antalet inlägg i de fåtal forum som ger uttryck för agg mot multikulturalismen (Invandring&Integration + Aktuella brott i princip) med antalet inlägg och aktiviteten i övriga forum som inte fokuserar på vare sig PK eller multikulti. De som skriker och provocerar mest, de hörs och syns bäst.

      • Jack Werner says:

        Visst är det så! Flashback är väldigt mycket mer än knytnävshyttande mot flyktingförläggningar, något jag länge fokuserat på att berätta om. Till exempel i ovanstående text.

        • tojo says:

          Vad du länge fokuserat på är irrelevant eftersom jag kommenterade Nils inlägg och inte ditt. Titta igen. Men det är bra för dig att du är så upplyst.

      • Nils says:

        Nej det är sant, det finns en hel del inlägg om knark också, det har du helt rätt i. 😀

        • tojo says:

          Haha, lustigt. Exempel på delforum som är större än hela drogforumet är t.ex. Relationer & Samlevnad. Hela forumdelar som är större är t.ex. Sport. Surprise. 😉

          • Anders Gabrielsson (@SonOfGabriel) says:

            Damning by faint praise? ”De pratar mer om sport än om knark” är ju inte världens bästa argument med tanke på att den del av befolkningen som håller på med och/eller är intresserade av sport ligger någon storleksordning över den del som håller på med och/eller är intresserade av knark.

          • tojo says:

            Äh, jag tog bara upp ett par exempel. På Flashback finns diskussioner om allt av intresse, men precis som du säger finns andra forum för t.ex. sport utanför Flashback, som fångar upp diskussioner. För droger däremot sker de mesta diskussionerna online i Sverige på just Flashback.
            Min invändning gällde att Flashback är mer än knark och rasism, och det behöver ibland påtalas för de som inte är initierade.

          • Anders Gabrielsson (@SonOfGabriel) says:

            Så det du vill säga är alltså att det inte pratas så mycket knark på Flashback, bara mer än på något annat svenskt forum? 😉

          • tojo says:

            Med tanke på att det är Sveriges överlägset största forum så är det flera områden som det diskuteras mycket på. Jag tycker att det är fånigt att Flashback ENDAST refereras till, trots sin popularitet på andra områden, främst rassarnas och knarkarnas tillhåll. Folk får vara ensidiga om de vill, men låt oss hålla oss till sanningen i alla fall.

  8. erik says:

    Mycket intressant text. Står helt och hållet bakom användandet av ”hen” och ”henom”, använder det så ofta jag kan och får.

  9. Fickludd@Flashback says:

    Frånsett alla dödsknarksnazister kan man notera att det var Flashbacks detektiver som avslöjade de bilder som den fuskande naturfotografen Terje Hellesö hade gjort hemma vid datorn.
    I Flashbacks tråd om kockknivar skriver användare med djup kunskap om knivar och stålsorter.
    I tråden om barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus finns användare med långt större kompetens än vad de flesta av åklagarens vittnen uppvisade. En av Flashbackarna deltog i rättegången på försvarets sida.
    Jag gissar att de flesta yrkeskategorier är representerade på Flashback och sprider kunskap.