17 oktober
Så nu står vi där, efter en vecka av snack och löften. En vecka där vi berättat om våra planer, men ändå inte sagt något direkt konkret. Nu står vi här, nu går ridån upp och vår baby ska visas upp för världens kritiskt granskande ögon. Och så ser det mest bara ut som en blogg.
Personligen tänker jag så här inför Ajour: Jag vill skriva om de där sakerna jag tycker vi hör för lite av på nyheterna. Att bakom Occupy Wall Street står Adbusters och Anonops med all deras historik. Att det finns en utbredd rörelse som lever som My Little Pony’s på nätet (mer om det snart). Jag vill Läs vidare →
Idag är det internationella dagen för utrotande av fattigdom, något som FN har uppmärksammat sedan 1993. Men detta ska inte handla om FN-floskler. De senaste veckorna har det i väst handlat mycket om Occupy Wall Street, och sociala/ekonomiska orättvisor. För att få lite perspektiv listar jag här lite statistik och jämförelser.
Cirka 80% av jordens befolkning lever på mindre än 10 dollar per dag. 22.000 barn dör dagligen på grund av fattigdom enligt UNICEF. Nästan hälften av alla barn lever i fattigdom. 1,6 miljarder människor lever utan elektricet.
Läs vidare →
16 oktober
Gillar ni loggan? Den är gjord av den fantastiske Gustaf Öhrnell och jag älskar idén och utförandet. Vi kommer att kunna leka med den i flera moment på sajten, men allt det här förklarar Gustaf egentligen bäst själv. Såhär beskriver han loggan: Läs vidare →
Alltid tacksamt att ta rygg på en ledare, men känns det inte lite extra unket att Amerikanska Nazistpartiet nu formellt gått ut och stödjer Occupy Wall Street? Läs hela texten här.
Jag minns min svensklärare i gymnasiet. Per. Han var av den gamla skolan och klagade alltid på mig. Tyckte att jag skrev för okonventionellt. Läste inte tillräckligt många böcker. Gjorde inte som han sa. Jag fick betyget G i svenska. Men jag ville skriva. Jag visste bara inte var. Eller hur. Jag kände ingen i branschen, och mina föräldrar kom från arbetarklassen utan någon högre utbildning. Det enda min far brydde sig om är att jag blev läkare. Den iranska sjukan. Jag pluggade något annat. Men när jag i tristess av studierna, och av ren nyfikenhet startade en blogg på Blogspot, fick jag min första chans att skriva för en bredare publik. Lyckan i att kunna berätta, få feedback och uppmuntringar av okända människor var obeskrivlig. Det är den än idag.
Därför är jag oerhört stolt över att kunna presentera mig som medlem nummer sex i Ajour. Ett projekt som har varit rejält omtalat – främst på Twitter – denna vecka. Ingen har riktigt vetat vad Ajour kommer att gå ut på, men desto fler har tyckt. Och det är väldigt roligt att så många engageras. Vi är otaliga som har skrikit efter något nytt. Något annorlunda. Jag ser det som när jag startade en ny klubb. En marknad där det behövs nytänk och konkurrens. Alternativ. Istället för att bara klaga på det rådande utbudet. Läs vidare →
Förr fanns det en blogg som hette Urlesque. Den drevs av de mest fingertoppskänsliga skribenterna som fanns inom nätkultur, och läste du den visste du allt det du behövde om vad som hände bakom Facebook, Twitter och ryggarna på alla självtillräckligt initierade sociala media-experter och det de trodde sig veta om internet. Fanns och fanns förresten, den ligger fortfarande kvar på sin domän, som en tyst påminnelse om vad vi gått miste om. I och med att den köptes upp av The Huffington Post har den nämligen stagnerat och gått till att bli en sorts ”roliga youtubeklipp”-blogg, helt utan den sardoniska ironi och de breda penseldrag de så väl behärskade.
Läs vidare →
Jag är medgrundare till Ajour skrev jag på TDH.se, återpostat nedan för dig som missat.
Det var egentligen det viktiga, för där andra skrivit långt och fint om ambitioner och ideal, så har jag en liten annan vinkling. Jag tycker nämligen det är kul att bygga saker, skaka om och testa, skjuta från höften. Verkligen skjuta från höften faktiskt, det är bland det roligaste som finns.
Därför gillar jag tanken bakom Ajour, möjligheten att skaka om och göra saker på ett annat vis, redaktionellt och tekniskt. Läs vidare →
Jag var ett ganska ensamt barn. Inte överdrivet alls, jag hade enstaka, framförallt tillfälliga vänner i perioder. Vänner som jag kände mig trygg med, och kunde vara mig själv tillsammans med. Men jag kände mig ofta annorlunda och missförstådd. Inte minst kände jag att jag inte riktigt förstod andra jämnåriga.
Jag var det där barnet som oftast gick direkt hem från skolan, och ägnade mig åt mina böcker, mina ritböcker och mina skrivböcker.
Människor intresserade mig. Men jag tror att jag hellre hörde deras historier än lekte med dem. Jag föredrog alltid att prata, framför att göra saker. Än idag har jag svårt att föreställa mig vad som kan slå en helkväll med riktigt bra snack med smarta och intressanta människor. Läs vidare →
15 oktober
I dag är en väldigt, väldigt stor dag. Äntligen kan jag berätta om ”Den där nya grejen”, något av det bästa och mest spännande projekt jag har varit med i.
Det är spännande eftersom det är utanför det etablerade, eftersom jag gör det tillsammans med ett drömlag och eftersom det är ett experimenterande jag längtat efter.
Vi kallar det Ajour. Läs vidare →
