Staten som bråkar med sina medborgare på Twitter


Maryam Al-Khawaja på The Internet and Democratic Change

Bahrainska regeringen använder sig av inhyrda PR-byråer för att attackera och förstöra politiska diskussioner i sociala medier. Det berättar Maryam Al-Khawaja, människorättsaktivist från Bahrain. Ajour har träffat en av aktivisterna som var med och skapade den arabiska våren.

Maryam Al-Khawaja kommer från Bahrain, och hon kallar det landet som glömdes bort i den arabiska våren. Det har en yta som motsvarar mindre än en femtedel av Gotland, och en befolkning lite större än Stockholm stads. När fokus under vårens revolutioner legat på länder i större närhet till Europa, som Libyen, eller med större betydelse för mellanösterns politiska och sociala trender, som Egypten, har det oljerika öriket alltså på ett beklagligt – men mediedramaturgiskt högst logiskt – sätt hamnat i bevakningens bakvatten. Detta trots att Bahrain beskrivits som ofritt och med en kraftig begränsad yttrandefrihet av exempelvis den amerikanska demokratiorganisationen Freedom House.

På den SIDA-sponsrade konferensen ”The Internet and Democratic Change” som hölls i Stockholm i oktober berättade Al-Khawaja bland annat om hur hon på sociala medier arbetat för större frihet i landet och mot regeringen, som fängslar och torterar protesterande studenter. Hon kallar landet för det mest fåfänga i världen, och pekar på att flera rättsprocesser mot demonstranter och andra helt släppts när världsmedia börjat prata om det. Att landets befolkning har en av de högsta närvaroprocenten på sociala medier i hela mellanöstern gör fallet till en intressant bild av hur totalitära stater agerar när de kritiseras på dessa nya plattformar.

Al-Khawaja flydde Bahrain i mars i år för att undgå bli arresterad för hennes arbete. Hennes far, svåger och farbror har fått långa fängelsestraff, alla på grund av att de protesterat. Hon säger att det bästa sättet att hjälpa till är att ge uppmärksamhet till det annars så bortglömda landet, och att det också är det hon försöker åstadkomma genom att resa runt i världen och berätta om situationen där. I detta har hon haft stor nytta av t.ex. Twitter, som satt i henne i kontakt med människor med liknande erfarenheter eller som delar hennes intressen för hemlandet.

Men strax efter revolutionen i våras märkte hon en stigande aggression mot henne och hennes budskap på Twitter.
- De svarade sällan på tilltal, utan attackerade mig istället och gjorde det med nedsättande uttryck. Jag har fått motta flera dödshot, och många skickar mig saker som de anser motbevisar mina påståenden om Bahrain, men ingen har tyvärr hittills velat ta en saklig diskussion grundad i Bahrains förhållande till de mänskliga rättigheterna.
Snart verkade attackerna bli mer organiserade, och slå till mot vissa utvalda hashtaggar (en sorts markering av vilken debatt en viss tweet tillhör, som kan användas för att se alla inlägg i en diskussion).
- Det gick snabbt. Kort efter att demonstranterna på gatorna började attackeras märkte jag att också attackerna online blev mer och mer organiserade. De spammade hashtaggar, och svarade alla som skrev om mig. Sedan började de attackera alla som bjöd in mig att föreläsa, och kallade mig iransk agent.

Under konferensens gång märker vi, illustrativt nog, hur några twittrare upptäcker och kommenterar hashtaggen vi använder, #net4change. De ber vänligt sina followers att gå in och ”visa sin bild” av skeendet. Maryam ska inte få informationsmonopol, sägs det. Vips så kommenteras alla tweets som skrivs i sammanhanget av olika twittrare med Twitters defaultprofilbild, ”eggheads” som de ditresta aktivisterna från mellanöstern kallar dem. Under ett seminarie blir det så intensivt att folk som följer konferensen på distans inte längre kan ställa frågor till de föreläsande via Twitter. De heta känslorna kring Al-Khawaja och vad hon säger finns helt klart där.

Men Al-Khawaja tror inte mothugget på Twitter är någon slump. Hon menar att ägghuvudena är organiserade av PR-byråer som arbetar för den bahrainska regeringen.
- De har förstått att det skulle skada dem alltför mycket att stänga av internet helt, och istället tänkt att lika barn leka bäst. Precis som aktivister och protestanter använder nätet för att avslöja regimens kränkningar kan regimen använda internet för att försöka smutskasta och attackera människor.

Marcin de Kaminski. Fotograf: Jonatan Fors

Marcin de Kaminski, doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet och verksam i den nätpolitiska intresseföreningen Juliagruppen – delaktig i arrangemanget av konferensen ”The Internet and Democratic Change” - tror det ligger något i anklagelserna mot Bahrain.
- Flera regimer erkänner villigt att de har stor personalstyrka som hanterar Internet. Det kan gälla övervakning, kartläggning eller som här; spridning av (des)information.
Men han tror inte det bara är regeringen som ligger bakom aktiviteten.
- Erfarenheter från tidigare konflikter, med Iran 2009 som främsta exempel, antyder att stora delar av det som kan sägas vara desinformation eller väldigt fanatiska regimanhängare.

Vad är det då för fanatiker som tillsammans med säkerhetstjänstens utsände på de sociala medierna utgör den största oppositionen till Al-Khawaja och hennes likar? de Kaminski ser tre olika typer.
- Dels rena spam-bottar som retweetar all information från vissa utvalda användare. De märks tydligt när man lyckats identifiera källan, bot-mastern, som alltid får retweets från samma – i övrigt till synes inaktiva – användare. Dels mänskliga användare som man kan anta vara inhyrda någonstans ifrån. Det kan vara pr-byråer eller som det sägs vara i såväl Bahrain som Syrien; collegekids får en slant för att sitta och twittra. Grupper med betal-twittrare har flera gånger blivit infiltrerad av nätaktivister och då tvingats flytta sin verksamhet. De kan identifieras genom att agera ungefär som spam-bottar, men inte lika automatiserat och dessutom har de ofta en rätt ordinär aktivitet däremellan, konverserar med varandra och andra, och söker därtill aktivt upp nya hashtaggar att ge sig in i. Och dels finns det en betydande skara faktiskt hängivna regim-trogna twittrare som brinner i försvaret av sitt land och sin regim.

Al-Khawaja tror också att den sista gruppen spelar roll, den som bara helt enkelt ser henne som en lögnaktig förrädare, men att hon och de i så fall separas av grundläggande meningsskiljaktigheter.
- Om jag fick chansen att prata med dem ansikte mot ansikte skulle jag bara prata om mänskliga rättigheter. Där finns det ingen gråzon – du är antingen för mänskliga rättigheter, eller så är du emot.