Vid lunchtid uppges fyra bomber ha exploderat i staden Dnipropetrovsk i Ukraina. 14 personer ska vara skadade. Ukraina håller i EM-slutspelet om några veckor, men staden i fråga är inte aktuell för evenemanget. Presidenten Yanukovich säger att detta blir en utmaning, för hela landet, enligt Reuter. Nedan finns en video från en av explosionerna.
http://youtu.be/xK43VzZeH_s
I kölvattnet av Kony-debaclet (hur många av alla ”engagerade” var det egentligen som var ute natten mellan 20:e och 21:a och spred budskapet?) släpper organisationen Mama Hope följande sevärda video om hur vi i väst stereotypiserar afrikanska män:
Budskapet på kampanjsidan är ”Stop the pity. Unlock the potential.”. Sluta tycka synd om afrikaner. Kontinenten behöver inte fler
Läs vidare →
Sverige har en lång tradition av att reglera saker och ting. Flera krogar runtom i Sverige har fått betala böter efter att gästerna börjat spontandansa. Det krävs nämligen tillstånd för det.
Läs vidare →
Jag har följt ett antal seminarier på ISA:s (International Studies Association) konferens i San Diego som behandlat frågan om vilken betydelse sociala medier som Facebook och Twitter haft för demokratirevolterna i Nordafrika och Mellanöstern, den så kallade Arabiska våren. Här följer min tredje och avslutande, syntetiserande text kring sociala medier och politisk mobilisering, från min vistelse i soliga San Diego. Läs vidare →
Det var en ganska stillsam vecka förra veckan, med få riktigt bra musiksläpp på Spotify. Egentligen spelade det inte någon större roll med tanke på hur makalöst bra Beach Houses nya singel var. Ibland behövs inte mer än en enda låt.
Men, Paul Weller är och förblir en hjälte oavsett vad han företar sig, som med sitt nya och överraskande färgglada experiment.
Indierockskäggen Poor Moon, med medlemmar från Fleet Foxes, visade sig vara både prydliga och buskiga.
Young Prisms blev mindre grötiga och mer melodiösa.
Brothertiger vårdade chillwaveemblemet ömt med syntar, åttiotalsinfluenser och något för luftig sång.
La Sera strålade av solskenspop.
För Breton var inte något det andra likt, och ändå lyckades de få ihop det till en hållbar helhet.
The Mars Volta snyggade till sig.
THEESatisfaction placerade sig perfekt i tiden med sin konstiga konstnärliga nittiotalsåterupplevda retrohiphop.
Kent släppte ett anthem. Igen. Både på gott och ont. Eller mestadels ont, om du frågar mig.
Markus Krunegård fick ordning på poppinalerna och levererade starkt och sammanhållet.
Avslutningsvis gjorde Wild At Heart sig inte helt oförtjänta av sitt namn med sin trivsamma drömska electropop.
Fler tips hittar du på Spotifierad.se eller i någon av mina löpande uppdaterade Spotify-listor:
2012: April Come She Will
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
Illustration: Gustaf Öhrnell.
Vad skiljer Facebook från Twitter som redskap för politisk mobilisering? Igår gav jag som exempel att sökordet ”Iran” förekommer nästan 30 gånger så ofta på Twitter som på Facebook, trots att det finns mer än fyra gånger fler Facebook-konton än Twitter-konton. Hur skulle vi förstå skillnaden? Läs vidare →
Förutom The Shins första album på nära fem år, som, om än bra, inte riktigt motsvarade förväntningarna, bjöd förra veckan på Spotify bland annat på nya släpp från kultbanden Guided By Voices, The Stranglers, The Wedding Present och Killing Joke.
Tanlines korthuggna och plastiga låtar var varierade och oemotståndligt glada och dansanta.
En sorgeprocess omvandlad till text och musik låg till grund för Lost In The Trees överrumplande nakna, sagolikt vackra och sanslöst ledsamma nya album.
Miike Snows tidigare släppta singlar var endast dansanta uppbrott från vad som i övrigt kunde betecknas som ett avskalat, tillbakdraget och drömskt andra album.
Läs vidare →
Mängden musik som pumpas ut på Spotify är förbluffande stor – ofta över 1 000 släpp per dag. Kvalitetsnivån är därefter, men på Ajour kan du varje vecka ta del av ett urval av den senaste veckans nya musik på Spotify som varit något att ha.
Synt? Glöm det. När Vince Clarke och Martin Gore gjorde musik tillsammans igen, som VCMG, var det hård, välkomponerad och gubbig (vad annars?) minimal techno som gällde.
Med flickaktig falsettröst trippade Grimes fram över lekfulla arpeggion, omfamnande syntslingor och bubbliga beats.
Läs vidare →
Det blev ingen Spotify-post förra veckan. Jag tar därför igen det jag missade då och sammanställer i veckans post ett urval av de två senaste veckornas bästa album på Spotify. Endast album eftersom det skulle bli för mycket annars.
Xiu Xiu firade tio år med fullt ös. Gränser som tänjdes, galenskap som spreds, experiment som utfördes, oljud som tuktades samt energi som frigjordes. Musik som tog över ditt liv.
Hooray For Earth landade slutligen i Europa med sin efterlängtade experimentella och oerhört medryckande syntrock.
Låtarna på School Of Seven Bells konceptalbum, om spöken som omgärdade huvudkaraktärens liv, höll betydligt bättre kvalitet än konceptet som sådant.
Fanfarlos folkinslag, bombasm och starka låtar viftade enkelt bort eventuella av Coldplay kvarlämnade hörlursspår.
Läs vidare →
Den digitala revolutionen har minskat kulturredaktörers och kritikers makt och status. En författare är till exempel inte längre beroende av att en kulturredaktör publicerar en recension av boken eller att recensenten är någorlunda positivt inställd. I stället kan förlag och författare själva i kreativa, digitala former initiera diskussion och uppmärksamhet kring boken. En negativ recension är inte längre sista ordet. Debatten förs vidare på nätet, ibland av författaren själv. Tidningarna har dessutom skurit ner utrymmet för recensioner av fackböcker. Den nya recensionstidskriften Respons är en reaktion på denna utveckling. Läs vidare →
