Den politiska inkorrektheten och varför den inte alls dog igår


Igår släpptes nyheten att en av de mer tongivande svenska bloggarna inom politik och nyheter, en auktoritet och en institution för en hel politisk grupp de senaste tre åren, ska läggas ned. Politiskt Inkorrekt har, för att använda deras egna ord, nått vägs ände. Men var började det? Låt oss börja med den svenska Wikipediaartikeln om uttrycket ”politisk korrekthet”. Den gör mellan raderna mycket klart vad skribenten tycker om människor som använder uttrycket som en förolämpning. Det skrivs att uttrycket används som ett nedsättande begrepp (av vem?) om åsikter som ”på ett opportunistiskt sätt följer den dominerande trenden i samhällsdebatten”. Politisk inkorrekthet, emellertid, ”betecknar en inställning som inte låter sig hindras av sociala normer för att uttrycka fördomar mot olika grupper och minoriteter”. Artikelinledningen avslutas med att exemplifiera det senare med ”den svenska ’nyhetsbloggen’ Politiskt Inkorrekt”.  Och då är citattecknen kring ”nyhetsblogg” alltså inte mina.

”Utan PI står Sverige försvarslöst på mediafronten.”
Flashbackanvändaren AfterEightz, tråden om Politiskt Inkorrekt

Tonen i artikeln är symbolisk för hur styvmoderligt Sveriges största politiska blogg har behandlats under sina tre år i mediabruset. Politiskt Inkorrekt har under den tiden gått från att vara en arg uppstickare som fått sin publik genom att namnpublicera brottslingar av utländsk härkomst till att vara en central mötesplats för de man kan kalla svenska mellanextremisterna. Att påstå att PI utgör någon form av yttersta kant av rasism eller intolerans är nämligen fel: på Flashback har sajten på sistone fått häftig kritik för att censurera de ”äkta” invandringskritiska rösterna. Det finns alltid större idioter – eller argare människor, beroende på vilken kant man betraktar PI-läsarna ifrån.

”Var ska vi nu hitta sanningen?”
Signaturen labben4, kommentar till en Fria Tider-artikel.

Men låt oss backa bandet och följa hemsidan från början. Politiskt Inkorrekt föddes då mannen bakom pseudonymen Gustaf Janson – som var en ivrig Flashbackanvändare – träffade redaktionen bakom den numera avsomnade bloggen Falkblick. En större satsning på en invandringskritisk hemsida hade diskuterats sedan 2007, men det var i och med Jansons inspel som tydligare planer drogs upp. När PI sen startades var det utan hans direkta deltagande, något som förändrades när redaktionen märkte att de behövde en ledande hand och Janson märkte att han kunde vara den handen. 2009 lade PI ut namnen på de män som stod i centrum för sexhandelshärvan som var en av huvudnyheterna det året, och fick därmed en form av genombrott. Genom att dels fortsätta på det tvivelaktiga spåret att hänga ut åtalade, och dels inför valet 2010 propagera för Sverigedemokraterna – något som sidan efter valet officiellt deklarerade att de skulle sluta med – knöt sedan PI till sig sina läsare starkare. Detta var tillräckligt för att bli en av Sveriges 100 största sidor, och allmänt betraktad som landets största politiska blogg – eller alternativa nyhetssida, som sympatisörerna kallar den.

”Ännu en seger för demokratins fiender.”
Användaren @verkligheten_sv, Twitter.

Under hela denna period behandlades sidan av de ”vanliga” människorna, media och journalisterna som en bilolycka: man förfasade sig över den, men kunde inte låta bli att titta. Det blev den främsta representanten för de Flashbackdoftande missnöjesskribenterna som tack vare anonymiteten på nätet kunnat skriva av sig om allt de ogillar med landet de bygger sitt varumärke på att älska och försöka beskydda. Först förhållandevis sent började PI faktiskt granskas, och då främst av de bloggare och fritidsskribenter som låg bakom upptäckten att sidan hade ekonomiska kopplingar till Sverigedemokraterna. När mannen bakom namnet Gustaf Janson hastigt avled, något som utgjorde ett hårt slag för PI, ledde det till att SR:s mediegranskande program Medierna letade upp hans son och berättade hans historia om PI.

”Vad händer nu, ska ilskan få råda? Någonstans måste orättvisan och det sunda förnuftet få ett andningshål, ett forum för att läka själen. Ett media att få veta vad som händer, sanningsenligt, en sann demokrati. Det här är tragedi.”
Signaturen ParisSheraton, kommentar till Politiskt Inkorrekt

Vid det här laget hade PI introducerats på bred front till det svenska folket, och de hade en stor och trogen läsarskara. Men utan Janson förlorade sidan sin drivande eldsjäl, och såg början till slutet. Så, igår kväll, kom så beskedet som många både sett fram emot och fruktat: PI lägger ner. Med en symbolisk sista bloggpost den 23 oktober, prick tre år efter starten, kommer bloggen att stänga sin verksamhet. De trogna läsarna har visat en blandning av fullkomlig bestörtning och desperat kamplust, i stark kontrast till glädjen som beskedet resulterat hos de vars politiska åsikter inte överensstämmer med sidans. Men PI har hintat om en ny, större sida på samma tema, och den här gången verkar Sverigedemokraterna genom medlemmar som Kent Ekeroth och partiets AD Jörgen Fogelklou vara direkt inblandade. Detta i kombination med att läsarna, som jag påpekar ovan, varit missnöjda med bloggens riktning den senaste tiden, leder till misstanken att allt nedläggningen innebär är en imageförändring. Fansen väntar sig en ny och starkare sida.

”Sverige ÄR ett mycket extremt land. Demokrati har utbytts med Demokratur, och landet extrem är inte långt ifrån att bli en fullfjädrad Diktatur.”
Användaren @t_sucre, Twitter

Så var står vi? En sida har lagts ner, men trycket och publiken finns för att bilda en ny. Jonas Thente skrev i efterdyningarna av skotten på Utöja i somras i DN om möjligheten att bilda sig sin egen världsbild på nätet, och sedan bara röra sig inom den. Kondoleanserna som det senaste dygnet strösslats över PI lockar att tro att det ligger något i det. Det finns onekligen vattentäta skott mellan de SD-sympatisörer – och värre – som kamperar på nätet och oss ”vanliga” människor. Det ömsesidiga föraktet i tonen de två fraktionerna emellan verkar inte ha förändrats avsevärt, ens när den enas flaggskepp går under. Något som får mig att undra när den kontakten ska tas. Och vad de ensamma, arga och svartsjuka svenskarna som ständigt beskyller invandraren och hennes familj själva kan tänkas ta sig till, om det av Politiskt Inkorrekt och hennes systrar utlovade kriget mellan muslimer och äkta svenskar aldrig händer.

”Politiskt Inkorrekt var det som gav Sverige en chans till innan slutet blev oåterkalleligt.”
Signaturen mw9, kommentar till en SvD-bloggpost.

Läs också Rasmus Fleischer på Copyriot, som skriver utmärkt om Politiskt Inkorrekt i tiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

14 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. Lars says:

    Intressant inlägg! Håller med om det mesta i artikeln. Dock är det ett lågvattenmärke att skriva ”Och vad de ensamma, arga och svartsjuka svenskarna som ständigt beskyller invandraren och hennes familj själva kan tänkas ta sig till om det av Politiskt Inkorrekt och hennes systrar utlovade kriget mellan muslimer och äkta svenskar aldrig händer.” Majoriteten av läsarna och kommentatorerna på sidan vill ha en normal och sund invandringspolitik i linje med övriga utvecklade världen. Här ingår att få ned invandringstakten från tredje världen från ca 40 000 till 5 000 personer. Detta kommer innebära bättre integration, mindre konflikter med oönskade kulturella fenomen och bättre ekonomisk utveckling i landet. Hela världen har kommit fram till detta utom Sverige konstigt nog. Det är omöjligt att ta upp nackdelarna med den förda invandringspolitiken om inte problemen i invandringsgruppen får belysas i någon form. Om över 50% av de som sitter i fängelse är utländska medborgare är något allvarligt fel med politiken. Alternativet är att stoppa huvudet i sanden och bara måla upp all invandring som en succé trots att inte verkligheten ser ut så. Detta kommer få allvarliga följder för Sverige och invandrarnas möjligheter på lång sikt. I andra länder finns inget behov av en sida som PI eftersom de vanliga dagstidningarna vågar ta upp problematiken och ställa politikerna till svars för misslyckandet.

    • Jack Werner says:

      Jag tillhör de som tycker att landsgränser är underställda den fria viljen, och anser dessutom att om brott begås här är det bättre än om de skulle begås i ett land som inte kan eller vill ställa brottslingarna inför rätta, så jag håller inte med dig. Men du berikar min artikel genom att lägga ditt perspektiv på PI här – tack för det!

      • Lars says:

        Ok, du tillhör den 1% av befolkningen som vill ha helt fri rörlighet över landsgränserna oavsett konsekvenserna. En mycket extrem hållning som bygger på hyckleri eller okunskap enligt min mening. Detta är inte ett hållbart perspektiv av många olika anledning, vilket bland annat Tino Sanandaji visat i sina diskussioner med liberaler som stödjer detta synsätt. För mig liknar det mest dumsnällhet, vilket varken fattiga länder, invandrarna eller Sveriges nuvarande befolkning tjänar på. Jag ser mig själv som liberal men ett sådant oansvarigt synsätt skulle jag aldrig kunna ställa upp på. Tack själv för diskussionen.

  2. brulle says:

    Värt att nämna är att PI sedan starten varit en ”inofficiell” kanal för Sverigedemokraterna, med starka kopplingar till personer inom partiledningen. Främst Kent Ekeroth. Detta kan illustreras med deras plötsliga omsvängning för nåt år sen då de ville bli ”rumsrena” genom att låtsas stödja Israel och homosexuella och förbjuda glåpord mot andra än muslimer. Det har också talats om att Ekeroth har stått för sajtens konto gällande inbetalningar.
    Antagligen känner de SD-anknutna som styr bloggen att det är dags för lite ”makeover” för att göra bloggen mer till synes rumsren. Ungefär som SD gjorde för några år sedan då de gjorde ”muslimer” till en synonym för ”blatteinvandrare från utomeuropeiska länder”.

  3. Eli says:

    Mycket bra text!

  4. Aspelund says:

    Kunde inte låta bli att logga in på Wikipedia och ändra lite i artikeln för uttrycket politiskt inkorrekt.

  5. roll-on says:

    ”. Det skrivs att uttrycket används som ett nedsättande begrepp (av vem?)”
    SVAR: Jag är lite nyfiken på vad Jack Werner menar med sin inflikade parantes här. Ifrågasätter han att termen används i pejorativt syfte?

    • Jack Werner says:

      Det ska jag tala om! Med den formuleringen var min avsikt att visa på hur Wikipedia-artikelförfattaren vinklade sin text till att förstärka termen politiskt korrekts position som utsatt. Genom att sätta politiskt korrekt och politiskt inkorrekt i motsatsförhållanden, så till vida att det senare bara betecknar folk som använder det förra för att få vara rasistiska, förenklar man situationen grovt.

      • roll-on says:

        Det är ingen ”vinkling” att påtala att ”Politiskt korrekt” är ett pejorativt , dvs nedsättande uttryck.

        • Jack Werner says:

          Nej, men ser du hur artikelförfattaren sätter det i motsats till politiskt inkorrekt för att få det ena att handla om duktiga viktigpettrar och det andra om rasister?

  6. Leif Möller says:

    PLÖTSLIG BLEV TVÅ NEUTRALA ORD ETT SKÄLLSORD!
    Har noterat att begreppet ”politiskt korrekt” enbart används som skällsord. Oklart varför?
    Tydligast märks det hos personer som simmar omkring i kommentar-träsket på nätet. Men för den delen också i kultur- och mediadebatten i stora dagstidningar.
    Det är något Orwellskt över det hela. Upp är plötsligt ner.
    Det har helt enkelt blivit chict och trendigt att klaga på det politiskt korrekta.
    I klagokören kan man iakta det gamla vanliga när det gäller trendnissarnas vaktparad: genom att gnälla på det politiskt korrekta så placerar kritikern sig själv i såååå radikal position. Gnällspiken upplever sig som tjusig och spännande genom att raljera över det politiskt korrekta.
    Men frågan kvarstår – varför är det fel att vara politiskt korrekt?
    Ja fråga inte mig, fråga istället trendsetters i ultrahögern och kulturskribenterna.
    Själv är jag politiskt korrekt. För mig innebär begreppet nämligen att jag förespråkar demokrati, jämlikhet mellan könen och att jag bedömmer människor utifrån deras handlingar, inte deras etnicitet eller religion.
    Precis samma saker förespråkar merparten av de politiska partierna i riksdagen, framröstade i parlamentarisk ordning.
    Men genom att jag delar dessa åsikter så blir jag liksom smittad av någon sorts fisig medelmåttabakteri, enligt trendnisse. Jag bli en mesig osexig flatbottnad osjälvständig nickedocka.
    Jaha.
    Kan det bli värre?
    Ja det kan det.
    Jag är nämligen innihelvete politiskt korrekt. Om min politiska korrekthet hade varit en jordbävning så hade jag sprängt Richterskalan.
    Jag hävdar, oh hemska tanke! att de politiskt korrekta åsikterna måste upprepas – om och om igen: demokrati är det bästa samhällssystemet, invandring är bra, det mångkulturella berikar Sverige, homosexualitet är naturligt, jämlikhet mellan man och kvinna är enda vägen framåt.
    Och om ovanstående faller in under skällsordet ”politiskt korrekt” så säger jag att det skiter väl jag i.
    Att jag skulle skaffa mig inkorrekta politiska åsikter bara för att komma in i någon nät-nöts värmestuga eller för att undvika att någon kulturskribent får skoskav, ja det finns inte på kartan. No way.
    Således gott folk: upp till försvar för det politiskt korrekta!! Fortsätt att vara ”tråkiga”!
    Leif Möller

  7. […] Bloggat: Den helt nya nyhetssajten Ajour skriver om PI’s nedstängning här […]

  8. Exxoff says:

    Leif, dina ord kunde varit mina! Klockrent!

  9. Ennodius says:

    Från att hurudsakligen ha varit en invnandrings/brottslighet-blogg, har den på slutet nästan uteslutande blivit en xenofobisk skrikig trams-blogg. Dess svaghet, om vi tänker bort redneck-rasismen, har från dag ett varit skribenternas låga kvalitet och vulgaritet. Kan inte rasisterna vara rasister med lite finess, om de nu promt måste vara rasister, som dom ibland var förr? När man läser PI önskar man nästan tillbaka 30-talets galna gubbar med skallmätningsinstrumenten i högsta hugg…. Nu ser man bara EPA-traktorer och kepsförsedda 22-åringar bakom skribenternas och kommentatorernas texter.