Ett urval av årets två första veckors nya musik på Spotify

Veckans Spotify

Precis som årets sista vecka är årets första vecka inte direkt kännetecknande för många och stora musiksläpp – varför jag väntat till årets andra vecka med årets första urval av ny musik på Spotify.

Med The 2 Bears mantra i lurarna var det faktiskt ganska angenämt att inleda det nya arbetsåret.

Para One förvandlade mamma till ett demoniskt robotmonster.

Burning Hearts var kusligt övertygande när de gjorde just det – satte våra hjärtan i brand.

jj & jr lät hejarklackskörer invadera dansgolven, och även om vi tyckte det var en smula pinsamt kunde vi inte låta bli att också tycka att det var ballt. För dansade gjorde vi. Väl?

Vit Päls spelade snarare bra lyrik än bra musik.

King Melodies lättsmälta, smått mjäkiga, indiepopmelodier roade emellanåt kungligt – tack vare tydliga folkinfluenser.

Gigamesh mishmash av elektronisk musik gjorde sig lika bra omarbetad av andra som av egen kraft.

Guided By Voices återuppstod i form av den klassiska nittiotalsuppställningen, men singlarna lovade mer av fornstora dagar än vad fullängdaren hade att erbjuda.

Trailer Trash Tracys skrev oombett musiken till en David Lynch-film som inte fanns, kommer att finnas eller vi, för den delen, önskade skulle finnas. Bilderna som musiken förmedlade var ändå tillräckligt neurotiska tilldragande på egen hand.

First Aid Kit slog följe med Bright Eyes, fyllde på med ett band, närmade sig countryn och bjöd på ett smakprov från det kommande stora (?) genombrottet.

The Maccabees drog fram stora släggan och missade. Vi gillade dem ändå. Emellanåt.

Goldfrapp antogs sjunga på sista versen, men de gjorde det som om det vore den första.

I duett med Victoria Legrand kunde Air till och med ägna sig åt ödeläggande detaljer som att räkna ned en raketuppskjutning mitt i låten – och ändå komma undan med det.

Väna Beth Jeans Houghton och hennes The Hooves of Destiny presenterade ett stycke taktfast musik – fyllt av värme och glädje.

Lana Del Rey gjorde det lätt för sig och höll liv i hajpen genom att återigen släpa sig igenom en låt framburen av stråkar.

Nite Jewel antog skepnaden av en mörk bäck som forsade fram, endast upplyst av månens skimmer. Men vilket skimmer.

Au slog som vanligt knut på både sig själva och allt i deras omgivning.

The Shins var allt annat än simpla – snarare raka motsatsen – i en av årets sannolikt bästa låtar.

Alcest – ett franskt äktenskap mellan black metal och shoegaze.

Frankie Roses gyllene gitarrslinga matchade enkelt det du kan höra från valfritt hippt Brooklyn-band.

Todd Terje satte både sig själv och Bjørn Torske i förarsätet – hela vägen från Norge till Afrika.

Murder Mystery levererade problemfri och oförskämt trallvänlig indiepop.

Följ spellistorna med årets, enligt mig, bästa låtar respektive remixer. Fler tips hittar du på Spotifierad.se.

Illustration: Gustaf Öhrnell.