Nytt veckorekord för Ajour

Vi berättade förra veckan hur Ajour blev ett halvår och slog två nya rekord – ett angående antal unika webbläsare på en dag och ett om antal kommentarer.
Men när hela veckan är sammanräknad står det klart att vi även slog veckorekord. 71 259 ”unika besökare” (webbläsare) besökte Ajour förra veckan.
Det innebär att vi slår vårt förra rekord på 63 000 med drygt 8 000 unika.
Rekordet placerar oss strax framför tidningarna Ekuriren.se, Dagensmedia.se och Dalademokraten.se på Kiaindex (som är den statistiksajt Sverige använder sig av för att mäta sig med andra aktörer – där Google analytics, som vi använder för mätning, är giltig).
Det känns fantastiskt roligt. Allra mest för att det inte beror på en rolig bild, kattklipp eller liknande, utan våra artiklar och analyser. Mest trafik bidrog såklart Ann Lagerströms extremt virala text om varför vi berörs av Margareta Winberg-missen. Men även vår första del i serien om Sveriges största Youtubestjärnor, liksom bevakningen av Västtrafik och Kents presskonferens.
Det håller i sig. I veckan är det våra tyngsta texter som gett mest trafik. När vi skriver får det enorm spridning i andra mediekanaler. Bara vår text om Jimmy Fredriksson och Försäkringskassan citerades i till exempel SVT, VK och DagensPS.
I veckan frågade någon om vi kände oss nöjda hittills. Knappast. Sajtmässigt har vi knappt utvecklats sedan dag1. Vilket gör det ännu svårare att förstå att vi faktiskt nått de här siffrorna.
Men det i sin tur slår fast att den tes Ajour driver fungerar. Att i sociala mediers tid handlar det ofta mer om vem som skriver, vem som rekommenderar en text, än textens ämne eller nisch. Förtroendet som byggts upp kring personer och avsändare är viktigare än orden som skrivs.
Det är via rekommendationer – antingen från oss som arbetar med Ajour, eller de som läser – som vi får vår största trafik. Idén är inte att folk ska besöka startsidan för att hålla sig uppdaterad, utan att nyheter söker upp läsaren där hon befinner sig.
Det har vi lyckats med. Väl. Nu är nästa steg att bygga en sajt som tar tillvara på det övriga engagemanget och tydliggör vår idé. Utvecklingen går långsamt när vi inte kan kompensera med pengar (well, det gör det för andra mediehus också – trots att de kan kompensera med pengar), men det gör också saken betydligt mer lustfylld. Vi skriver, jobbar för att vi vill och för att vi kan. Med det sagt ställer vi oss inte utanför idén om att också göra och bygga en affärsmodell – vi har aktörer som vill sälja annonser åt oss. Men då handlar det mest om bannerannonser. Vilket är ett bra sätt att börja, för att få snurr, men saknar innovation. Dessutom ställer det också helt nya krav på redaktionen att driva klick och trafik. Det var inte därför Ajour startade, utan för att testa oss fram i projektform och för att kravlöst kunna dela en plattform att utöva en gemensam idé.
Vi får se. Just nu är vi bara glada. För ett nytt rekord och för att veckan som följt har gett bra trafik – den också. Fortsätt att tipsa oss om bra nyheter och hör av dig om du vill skriva den själv! Vi är öppna för alla förslag, men har också höga krav för att det ska bli publicerat.
Fler nyheter väntar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

18 kommentarerFlest rösterSenasteÄldst

  1. fredrik kullberg says:

    Vad betalar ni era skribenter? Betalar ni något alls, eller bygger affärsmodellen på gratisarbete?

    • Hallå, som det stod ovanför så har vi inga intäkter, alltså finns heller ingen affärsmodell. Skulle vi generera intäkter skulle de såklart gå till att täcka utgifter och överskottet gå till skribenter. Men angående ”gratisarbete” har jag aldrig någonsin hört någon kalla sitt eget eller andras skrivande/bloggande för ”gratisarbete” bara för att det publiceras på en sajt utan affärsmodell?

      • fredrik kullberg says:

        Så ingen som skriver här får alltså betalt. Bra, då vet vi det. Högst upp i Ajours hierarki har vi alltså en konsult som tar (bra? hur bra?) betalt för att föreläsa om Ajour, Ajour-liknande fenomen samt sociala medier hos bland annat mediaföretag. Denna konsultverksamhet bygger i sin tur på andra människors oavlönade arbete, annars skulle det inte bli något Ajour.
        På något sätt känns denna affärsmodell, som tydligen inte är någon affärsmodell, oerhört hierarkisk och därför oerhört gammaldags.

        • Emanuel Karlsten says:

          Ja, jag föreläser om ”Ajour-liknande fenomen” (jag antar att vi pratar om sociala medier, förskjutning i media?), vilket även flera andra av de som skriver här gör – eller arbetar med. Det står väl i varje skribents presentation vad vi gör för att försörja oss utanför Ajour?

        • Christian says:

          Så om ett antal människor går ihop och tillsammans startar en blogg, så måste alla få betalt? Annars är det en hierarki?
          Eller är det bara de som föreläser som utnyttjar de andra? Det gäller alltså att ingen i gänget är tex snickare?
          Eller var klämmer skon?

          • fredrik kullberg says:

            Emanuel Karlsten skulle aldrig drömma om att strunta i elräkningarna för sina datorer. De som skriver åt honom, och därmed indirekt står för hans försörjning, ska däremot med självklarhet inte få några pengar. Det har alltid varit uppenbart att själva tekniken långt mycket viktigare än innehållet för gänget på Ajour, prioriteringen i vilka som får betalt (elbolag, teknikleverantörer) och inte (skribenterna) illustrerar detta med all tydlighet.
            Där klämmer skon.

          • Christian says:

            Hur får du det till att Emanuel Karlsten är arbetsgivare åt de andra?

  2. Snygg design teaser där. Blir bra!

  3. Carina Svendsen says:

    Jag har faktiskt aldrig hört att man använder ”unika webbläsare” och menar ”browsers”. Jag har alltid trott att unika läsare skulle syfta till faktiska läsare.
    Nu gäller det ju alla ”siter”, men läser man en sida så gör man det troligtvis från flera plattformar, läser alla Ajour från en mobil OCH en stationär dator så ska siffran halveras.
    En gång i tiden kunde det löna sig att läsa t.ex. båda kvällstidningarna för att det stod olika saker i dom.
    Idag skryter media att ni skriver samma sak, på olikå ställen.
    Media är idag relevant för max 500.000 människor, varav 20% jobbar i branschen.
    Det borde oroa er, inte minst ekonomiskt.
    Sen tycker jag den diskussion som dök upp här är intressant, att man har ett antal skribenter som ”skriver upp ett varumärke” som någon (annan) tjänar på.
    Jag tycker/tyckte t.ex. utvecklingen med Podcasts var intressant, och jag ser massor med saker man skulle kunna göra där, istället så är det 10 personer som har podcasts och sen är gäster i varandras podcasts.
    Och det går inte så jättebra för dom heller.
    Så ni mäter samma 500.000 människor hela tiden, ungefär på samma sätt som att en och samma 100lapp kan ge omsättning på flera hundra miljoner, i flera företag. Men det är ändå bara en 100lapp.
    Det är självklart helt okej, men jag tycker ni lurar både er själva och andra, och det är såklart anledningen till att det inte fungerar ekonomiskt.

  4. Carina Svendsen says:

    För Ajour är en läsare såklart alltid en läsare, men det blir ju höjden av populism om det är det enda man jagar. Speciellt då när man överhuvudtaget inte kan utvärdera vad/vem som faktiskt är en ”unik” läsare (vidare på det jag redan skrivit så gissar jag att jag med dynamiskt tilldelad IP och rensade cookies räknas ett antal gånger i veckan, som ett antal ”unika” läsare.
    Vidare kan ju en uppåtgående trend lika gärna vara en ”missnöjesyttring”, läser man kommentarerna om ”Jimmy” t.ex. så är dom snarare just det, ska man då tolka den facebooktrafik som det hänvisas till på samma sätt, så blir det ju en slags ”gamjournalistik”, för eller emot är irrelevant, bara det driver trafik, sen kan vi åka runt och föreläsa om ”trenden”.

    • Hej, jag vet inte vad du menar att vi ”jagar”? Jag skrev om ett rekord och använde det mått som av branschen används för att skapa en topplista. Unika webbläsare är bristfälligt på många sätt, men är det för alla.

  5. Carina Svendsen says:

    Så du skapar fenomen på kvällarna, som du sedan föreläser om på dagarna?
    Ser du inget problem i att både skapa nyheter, och sen göra ytterligare nyheter av samma nyheter?
    Jag menar, att Kony fick 100 miljoner träffar är ju en självuppfyllande profetia, det betyder ju ingenting (det kan vi väl vara överens om såhär i efterhand)
    Om du var villig att ifrågasätta din världsbild och yrkesroll så skulle det finnas en oerhört intressant bok för dig, som journalist, att skriva.

    • Carina: Oklart vad du syftar på nu, men om du menar om jag skriver på sajter som jag föreläser om så är det delar av vad jag gjort under hela mitt journalistiska liv. Men då har jag fått betalt för båda delarna. Hade det varit bättre om jag bara pratat om vad andra gjort och inte gjort något själv? Med det sagt: Just Ajour som sajt och koncept har jag hittills bara föreläst om 1 gång.

      • Carina Svendsen says:

        Fast du skrev någon gång att ”journalister alltid skriver andras berättelser”, och nu säger du något annat.
        Du ser till (inte ensam såklart) att Kony får 100Miljoner klick, och sen är du med i radio och berättar om att/varför Kony får 100Miljoner klick. Och analysen blir egentligen aldrig djupare än så, och det är det jag menar med jagar, det du egentligen jagar är väl bekräftelse, och det manifesterar sig genom klick, likes, o.dyl.
        Det blir väldigt underligt när du dessutom säger ”vore det bättre om jag inte gjorde något själv, och bara skrev om vad andra gjorde”.
        Ja, det är väl som sagt det som ÄR journalistik, att berätta vad andra gör, så jag skulle inte kalla det att göra ingenting, utan att vara journalist.
        Att berätta vad andra gör, ÄR att göra någonting (sen får man gärna vara både opinionsbildare och journalist, problemet är att du säger att du inte gör det, och att du heller inte vill ta något ansvar för det du skriver, det går inte ihop)
        På samma sätt använder du Ajour som en ”plattform”, samtidigt som du förnekar att den ”plattformen” finns, att det bara är X antal skilda skribenter.
        Så ja, självklart tycker jag att det vore bättre om du inte bara kopierade vad andra gjorde. Felet du gör (och det är delvis det jag menar med att ifrågasätta din världsbild, om vi nu är överens om problematiken i statistiken, och att dom flesta facebook/twitter-användare har flera konton) är att du ser dom fantastiska siffrorna, 4.5Miljoner (facebook i Sverige) 300.000 (twitter i Sverige) 900Miljoner (facebook i världen) och på något sätt gör det till din potentiella, eller till och med faktiska, publik.
        Tidigare var det kanske något man gjorde efter ett livsverk, man åkte runt och föreläste om vad man gjort. Idag skriver du på kvällarna, för en publik som inte betalar (i väldigt stor utsträckning gäller ju det även för dom andra ställen, bortom Ajour, som du skriver på) och sen föreläser du för en publik som väldigt ofta, nästan alltid, har fått någon annan att betala, ser du verkligen inga problem i det?
        Funderar du aldrig över hur så många kan jobba med något som ingen betalar för? Om ”reklambubblan” ytterligare bygger på den ”skuldkris” vi har (som ju slår kollektivt), har du då något ansvar för det som mottagare av dom pengarna?
        Ser du inga problem att ni är helt beroende av ett ganska litet antal storbolag, eftersom det faktiskt är dom som betalar Era löner? Kan det vara därför vi ser så lite granskning av samma bolag, att dessa istället har blivit ikoner, som ständigt hyllas?
        Bege dig ut i den verkliga världen, utanför Sundbyberg, så blir det här ganska uppenbart. Media (Ajour, Sveriges Radio, DN, Aftonbladet osv.) är mer eller mindre irrelevanta.
        Man använder förvisso ”sociala medier”, men det är just det, socialt, du är lika lite en del av det, och lika lite relevant för 10 st 15åriga tjejer som lyssnar på Tokio Hotel för att ni alla använder facebook, som du skulle vara om du också lyssnade på Tokio Hotel och kallade dig ”emo”.
        Det är därför jag menar att det är helt ointressant att prata om ”sociala medier” som något enhetligt, och om du gör dig till någon slags expert på sociala medier, så säger du ju egentligen att du är expert på antingen människor, och jag är skeptisk till att det är så. HUr ofta letar du dig bortanför Söders gränser?
        Och om jag var ”media” generellt idag så skulle jag oroas över att vara relevant för mindre än 10% av landets befolkning. Reklamfinansieringen innebär ju dessutom att 100% av landets befolkning är med och betalar för det ni gör. Det är en ekvation som inte går ihop. Media har blivit en 1% grupp, med den enorma skillnaden jmf. med dom traditionella 1% grupperna att media tror att dom representerar 100%.
        Men alltså, jag är helt på det klara med att det inte är min sak att berätta vad dina ambitioner ska vara. Men om jag vore dig/er (oavsett om ni heter Emanuel Karlsten, Hanna Hellgvist, Margret Atlaadottir, Johanna Koljonen, (som t.ex. startat ett nytt AB för 2012, hos ”Bolgasstiftarna”, en av den ekonomiska brottslighetens grundpelare, och det där att starta nya bolag är ganska bra tecken på att det inte går bra, det gamla bolagets skulder blir det nya bolagets tillgångar) så skulle jag vara orolig. Ni står inte i ”the receiving end” av dom intäkter som ”sociala medier” ev. ger.
        Så frågan är väl kanske hur man granskar den hand som föder en (sociala medier), när många förutspår en dot.com/reklambubbla 2.0.
        Och svaret är att det gör ni inte, ni blåser upp bubblan istället. Och på ett sätt som har blivit väldigt typiskt för slackerjournalistiken så hävdar ni efteråt att ni självklart inte haft en del i skeendet, ni har bara varit objektiva betraktare.

        • Carina: Jag ser mig inte som messias med svar på allt, eller världens (media)frälsning. Mitt erbjudande om att träffas står kvar. Jag sätter mig gärna ner och reder ut min agenda, vad jag tror och inte tror, hur jag stjälper eller hjälper. Men att dra det i en kommentarstråd till passar jag på.

  6. Christian says:

    Grattis! Trots alla svagheter i mätmetoder och annat är det bra jobbat och ett tecken på att ni levererar innehåll som är intressant för besökarna.
    Gillart.
    Sen tycker jag att ni kunde lyfta fram CC-licensieringen. Den är rätt dold där längst ner i sidfoten. Men det är ju en randanteckning.

    • Emanuel Karlsten says:

      Tack! Hur skulle du vilja se cc-licenseringen framlyft? Det är trots allt få som förstår den. Och den är mest viktig för den som letar efter copyright-licensering (vilket brukar finnas längst ner)

      • Christian says:

        Jag tänkte mest att den var så osynlg. För mig är det inte bara ett sätt att visa rätten att kopiera/återpublicera utan också en signal. En öppenhetsstämpel om man så vill.
        Men det var som sagt mest en randanmärkning.