För många år sedan hängde jag i ett forum på nätet, där det skapades en gemenskap, folk lärde känna varandra och delade med sig av högt och lågt och började träffas utanför skärmen. En tjej i forumet var ensamstående och studerande, och en dag uttryckte hon att hon så gärna skulle vilja köpa nya jeans, men inte hade råd. Någon kommenterade och sa att ”tänk om alla här lade en tia, då skulle du snart ha dina jeans”. Jag tyckte att det lät som en bra idé, och drog igång en insamling. Det visade sig att det ibland är tanken som räknas. Ingen hade sagt emot personen som först kom med idén. Tvärtom fick hon massor av medhåll, det var ganska många som uttryckte att det hade varit förträffligt om alla lade en tia.
När jag initierade insamlingen däremot var det många som blev väldigt upprörda.
Det fanns många olika orsaker till upprördheten, men den främsta som diskuterades hetsigt under några dagar var just att det är fult att tigga. Så gör man bara inte.
Många hänvisade också till socialtjänsten. Menade att vi har samhällsinstitutioner som ska hjälpa dem som ej har pengar, privat välgörenhet sågs som ett otyg.
Andra ifrågasatte om hon verkligen behövde nya jeans, sa att det alltid finns dom som har det värre, att nya jeans är lyx och oförskämt att be om.
Jag trodde naivt att alla skulle tycka det var en bra sak om jag ordnade så att alla kunde lägga sin tia, de flesta hade ju tyckt att det var en bra idé, så länge den var på idéstadiet.
Läs vidare →