Kanske tillhör läckan om Saudivapen en av de sista whistleblower-affärerna vi kan komma att se i Sverige på länge. Efter ett införande av Datalagringsdirektivet — och inte minst Johan Pehrsson (FP) som flaggar via Sveriges Radio för förbud mot kryptering — är det i praktiken helt omöjligt att lyfta oegentligheter utförda av stat och myndighet utan att riskera att bli avslöjad och därmed riskera repressalier. Läs vidare →
Låg under kvällen i soffan och skummade igenom mitt twitterflöde när jag av en händelse snubblar över denna intervju gjord av Pascal Engman. Den är rätt svår att ta sig igenom utan att drabbas av allvarligt illamående.
Få kan ha undgått den just nu heta debatt som uppstått i samband med att en kvinna i publiken på melodifestivalen visade upp en orakad armhåla. Något säger mig dock att väldigt många inte alls förstått vad debatten handlar om. Jag blir bedrövad när jag ser kommentarer i stil med ”hur fan kan Aktuellt ta upp en hårig armhåla?” eller de jag fick på min egen Facebookvägg igår när jag postade en länk till ett utmärkt inlägg i debatten skrivet av Hanna Fridén.
Det är en sak när tonårskillar vräker ur sig skit mot Fridén och andra som engagerar sig i debatten, (även om det såklart inte är acceptabelt) men när två vuxna män, pappor till döttrar, reagerar så här blir jag beklämd.
Läs vidare →
Ja jäklar, vad arg jag kan bli ibland. På saker som absolut inte går att påverka med ilskan i sig — det förändrar sig inte för att jag blir arg. Som mjukvaran som avbryter avstängningen på min dator, för att fråga om jag vill uppdatera nu? Nej, det vill jag inte, jag har satt på mig jackan och kommer att missa bussen för att Adobe Acrobat lagt in en funktion som drar igång när jag stänger av datorn.
Eller ilskan som uppstod när jag läste om armhåle-gate. Ni vet, tjejen som inte rakat armhålan. Så mycket energi går till att hålla människor i schack med socialt tryck — när det gäller kroppshår alltså. Jag kan inte göra ett förbaskade dugg åt att folk har problem med hur andra ser ut, ändå slösar jag värdefull ilska på fenomenet. Läs vidare →
Den digitala revolutionen har minskat kulturredaktörers och kritikers makt och status. En författare är till exempel inte längre beroende av att en kulturredaktör publicerar en recension av boken eller att recensenten är någorlunda positivt inställd. I stället kan förlag och författare själva i kreativa, digitala former initiera diskussion och uppmärksamhet kring boken. En negativ recension är inte längre sista ordet. Debatten förs vidare på nätet, ibland av författaren själv. Tidningarna har dessutom skurit ner utrymmet för recensioner av fackböcker. Den nya recensionstidskriften Respons är en reaktion på denna utveckling. Läs vidare →
Apple släppte igår en ny Ipad. För Ajours räkning skriver Claes Magnusson, en av Sveriges bästa Apple-kännare, om den nya Ipaden och varför den än en gång ser ut att bli en succé.
아 씨발 betyder ”vafan?” och ekade i alla koreanska styrelserum under gårdagens presentation av nya iPad.
Det är ansträngande försöka hänga med Apple. Läs vidare →
Jag vet, man ska inte göra såna här jämförelser. Men tanken tog sig in, och är nu svår att skaka av sig: en sån skitsak som att ladda ner en låt är föremål för hårda straff, globala nya lagar och handelsavtal för att göra internet restriktivt — men när regeringen begår ett brott är det inte ens särskilt troligt att någon blir straffad för det. På det vis som vi kanske mest är vana vid att betrakta straff som alltså; böter och/eller fängelse. Det värsta som kan hända är att någon kanske förlorar sin plats i parlamentet efter kritik, om wikipedia är något att luta sig mot. Senaste gången någon blev åtalad var på 1800-talet. Läs vidare →
I kväll är sista gången en TV-hallåa syns i bild i Sveriges Television. När programpresentatören Justine Kirk kl 22.40 tackar för sig och introducerar en repris av Melodifestivalen går en epok i graven. I fortsättningen kommer programmen i SVT att introduceras av programpresentatörer som inte syns i bild. I en tid där journalistiken präglas av individualisering och personifiering väljer således SVT att avpersonifiera programpresentatörerna. Varför gör man så? Läs vidare →
Inför årets Melodifestival har ett nytt fenomen etablerats på tidningsredaktioner över landet: Kändiscitat genom tweets. Istället för att sms:a eller ringa runt till kändisar över hela landet för att få dem att rasa/tycka/hylla bidragen samlas alla kommentarer i prydliga topplistor, där man till och med kan se vilka som älskats mest av läsarna under kvällen. Läs vidare →
Det händer mellan varven att jag kommer på mig själv att inte riktigt orka med att bevaka internetfrågor ur perspektivet personlig integritet och mänskliga rättigheter. Det är så många saker som måste hållas koll på. När ett lagförslag klarats av, eller rent av dragits igenom, så kommer nästa. Och det är inte som att de plötsligt dyker upp — de flesta har legat i den s.k. pipelinen i flera år.
Läs vidare →